På Fleninge Förskola arbetar tio pedagoger tillsammans med 45 barn i åldrarna ett till sex år. Den ovanligt höga personaltätheten gör det möjligt att dela in barnen i små grupper baserat på intressen, lust och behov.
– Det är vår skyldighet att se varje barn och för det krävs att vi håller nere gruppstorlekarna, säger förskolechef Annika Pehrsson.
När hon tog över förskolan för nio år sedan drevs den helt enligt Montessoripedagogikens principer. Annika har i stället valt att plocka russinen ur kakan.
– Jag föredrar att välja ut de bitar från olika pedagogiska inriktningar som jag tycker är bra. Vi arbetar med inspiration från bland annat Ur och Skur, Montessori och Waldorf, berättar hon.
I personalen finns specialkompetens på en mängd områden vilket Annika i sitt ledarskap är noga med att ta tillvara.
– Annika är väldigt generös och skickar regelbundet oss pedagoger på fortbildningar, berättar Beatrice Borgstrand, biträdande förskolechef.
– Jag vill driva en förskola i ständig utveckling. Det här är ingen förvaring utan föräldrarna överlåter det bästa de har i våra händer. Att personalen och jag tar till oss ny kunskap och reflekterar över våra yrkesroller är en förutsättning för att vi ska kunna erbjuda en förskola där alla trivs och mår bra, betonar Annika.
Mitt i en landsbygdsidyll
Fleninge förskola ligger omsluten av klassisk skånsk landsbygdsmiljö. På förskolans gård skapar små dungar av träd och buskar naturliga rum, och möjligheterna till lek och samvaro är oändliga.
– Vår gård består av den lilla lekplatsen, den stora lekplatsen och en avdelning där vi har odlingar, kaniner och ett naturrum, berättar Beatrice.
Den lilla lekplatsen har två sandlådor, gungor, ett lekhus, en utesoffa med dynor för en stunds vila och en mängd klättermöjligheter.
– Här finns också en liten skog som ligger hemligt till och som framför allt de mindre barnen älskar att vara i, ler Beatrice.
En bit bort hittar man den större lekplatsen som är mer anpassad för de äldre barnen. Här spelar man fotboll, gungar lite högre och i förråden finns leksaker för all sorts lek man kan tänka sig. På delen av gården som används för odling bor kaninerna Sigge och Sixten. Här odlar man bland annat smultron, jordgubbar, rabarber och blommor som lockar fjärilar och andra insekter.
Ett par hundra meter utanför skolans grindar har ett gammalt stall och ett före detta mejeri förvandlats till ateljé och verkstad.
– I verkstaden har vi samlat många tekniska prylar som vi ska använda i vårt kommande tekniktema. Barnen ska få demolera apparaterna och undersöka hur de ser ut inuti och hur de fungerar. Något som både pedagoger och barn ser fram emot med stor entusiasm, berättar Beatrice.
Förskolan ligger granne med ett levande lantbruk vilket är en ständig källa till glädje för barnen.
– De tjuter av glädje när traktorerna och tröskorna åker förbi och vi har flera gånger varit på besök för att se maskinerna och gårdsarbetet på nära håll, berättar Annika glatt.
Överlag är man noga med att använda omgivningarna för lek och inlärning. I naturen letar man efter insekter och spår av liv, man går till bokbussen, åker pulka i pulkabacken och tar folkabussen Blixten på utflykt till storskogen eller till Helsingborg på teater eller museum.
Stressfri arbetsmiljö
Förskolan har ett mycket gott rykte och Annika tror att det beror på flera saker.
– Att vi är ute så mycket som det bara går, att barngrupper är små och att vi har så engagerad och kunnig personal är några saker som många föräldrar tycker är viktiga, säger hon.
Massmedias katastrofrapporter om stora barngrupper och utbränd personal är en verklighetsbild hon inte alls känner igen sig i. Här är förhållandena de motsatta.
– Förra läsåret hade vi så gott som ingen sjukfrånvaro hos personalen, konstaterar hon.
Ett tydligt tecken på hög trivsel och en arbetsmiljö befriad från stress. En bidragande orsak till det goda arbetsklimatet är förmodligen att dagarna till största delen tillbringas utomhus.
– Vi samlas alltid ute på morgonen, äter ute så ofta det går och nästan all pedagogisk verksamhet utgår ifrån vår utemiljö, säger Beatrice och berättar engagerat om en larv som man häromdagen hittade i pulkabacken.
Med hjälp av samtal och en insektsbok lärde sig både barn och personal massor om larver och insekter den dagen.
Pedagogerna är hela tiden uppmärksamma på vardagens tillfällen till inlärning.
– Häromdagen räknade vi tår på en huvudfoting som en flicka ritade och hon kom på egen hand fram till att fem plus fem är tio, ler Annika.
Att hon känner till dessa små stunder beror på att hon är aktiv i verksamheten varje dag.
– Det gör oss flexibla. Om något behöver förändras behöver vi inte fråga någon annan än oss själva.
