Familjehem som har kvalité

Rebecca har själv varit familjehem till ungdomar och hon har därför bra erfarenhet av hur det är att vara i den situationen. När hon startade Adakta var fokus på barn och ungdomar som hade hamnat snett och behövde vägledning i rätt riktning. Många av de hon placerat hade fastnat i droger eller kriminalitet. 

Ett par år senare sköljde den stora flyktingvågen över Sverige och många ensamkommande flyktingbarn behövde ett hem och familj. I och med det kom nya utmaningar med att matcha ihop familjer. Idag har trycket med ensamkommande blivit lättare och Adakta Stöd och Omsorg arbetar åter med barn och ungdomar som hamnat fel och behöver trygghet i tillvaron.

Något som verkligen varit värdefullt är mängden familjehem som söker sig till oss och vill vara knutna till oss, säger Rebecca och menar att det beror på att hon själv varit där. 

– Vi ställer helhjärtat upp för familjehemmen, Är det något kan man nå oss på telefon dygnet runt, precis som det ska vara. Vi gör ordentliga utredningar innan och ser till att ha starka band till familjerna vi valt. 

I dagsläget är det drygt 100 olika familjer som sökt sig till Adakta, men alla har inte placeringar samtidigt. Några finns med som jourhem och står beredda om det skulle behövas en placering med kort varsel. De olika hemmen finns runt om i landet och ungdomarna kan komma från hela Sverige.

Rebecca menar att det viktigaste för att få kvalité är att göra en grundlig utredning av familjehemmen från början och sedan satsa på bra kontakt och utbildning. De som placeras har nästan alltid fått sitt förtroende för samhället raserat och en viktig del i arbetet är att se till att bygga upp den igen. 

– En sak som många av ungdomarna fortfarande pratar om är när vi bjöd med två poliser på en utflykt till 4H-gårdar. Många var klart skeptiska när polisen kom, men när man får träffas på neutral mark är det lättare att bygga upp ett förtroende. Polisen behöver inte vara farlig och något man ska akta sig för, utan någon som man kan prata med om det hänt något, säger Rebecca. 

De som vill vara familjehem deltar också i utbildning under placeringen. Utbildningspaketet de arbetar med heter ”Ett hem att växa i” och är ett krav för alla som vill ta emot en ungdom. 

– Det blir så mycket mer intensivt när man har placeringar än om man har ett eget barn, menar Rebecca, och det är den situationen vi vill stötta familjerna med att hantera. När man själv får barn har man 18 år på sig att uppfostra och vägleda, men här ska det arbetet göras på kanske bara två år. Det är intensivt och självklart besvärligt ibland, men det är den biten vi verkligen tar på allvar och arbetar med.

När Rebecca pratar är hon allvarlig och det är tydligt att detta är något hon brinner för. När hon mot slutet av samtalet får frågan om hon har någon solskenshistoria att berätta från någon som varit placerad brister hon ut i ett leende och sedan ett klingande skratt.

– Ja, det har jag! Det är så många ungdomar som jag känner mig så stolt över, för att de lyckats trots svåra problem under uppväxten. De har sällan tro eller hopp om sig själva när de kommer hit, men så finner de styrkan och förverkligar olika drömmar och mål. Det är fantastiskt att vara med om, avslutar Rebecca.