Tobias Ermebring möter oss för att berätta om de HVB-hem han driver i Uppsala. Två hem är etablerade och ett tredje kommer inom kort. Hit kommer ungdomar som av olika anledningar hamnat snett i livet. De flesta kommer från trakterna kring Uppsala, andra har rest längre genom landet.
– Vi tar hand om unga personer med diverse problem. En del har fastnat i kriminalitet eller droger, men det kan också vara olika diagnoser som gör att de behöver extra stöd. Ungdomarna mår dåligt och har ett destruktivt beteende, förklarar Tobias.
När en person kommer för att bo på något av ungdomsboendena är ett första steg att få dem att själva se vad som behöver förändras och att få upp motivationen till att sedan genomföra förändringen. Tobias beskriver en samtalsövning som sätts in i ett tidigt skede där ungdomen endast får svara ja eller nej på ett antal frågor. Ett första steg måste vara att få ungdomarna att ta ställning i sitt eget liv och vara dedikerade, fortsätter han. Är du nöjd med ditt liv eller inte? Vill du ha förändring? Det går inte längre att gömma sig bakom ursäkter.
För att öka motivationen hos de som bor hos Vägarna Vidare Vård arbetar vi med motiverande samtal och andra aktiviteter som syftar till en attitydförändring. Det kan handla om externa personer som håller föredrag eller filmvisningar som man reflekterar kring i grupp. Vid särskilda situationer erbjuder vi externt individuellt stöd. För att behandlingsarbetet ska vara framgångsrikt måste man satsa på att ha tillräckligt med personal, det måste ständigt finnas en närvaro av personer att prata med.
Vi har satsat mycket på personalbiten, berättar Tobias. Det gör så klart att vi inte kan uppvisa samma vinster som en del andra i branschen, men vi är inte här för att tjäna storkovan. Om det ska bli tryggt måste det finnas kompetenta och trygga personer tillgängliga som stöttar. En annan viktig del i behandlingen är att arbeta på att ungdomarna måste få möjlighet att bygga upp någonting bra i sina liv, något de kan vara stolta över och som gör att de får något som är värt att vara rädd om. Det kan vara ett arbete, ett körkort eller en utbildning.
– Jag vill förmå alla som kommer hit att göra ett aktivt val om att börja arbeta konstruktivt och att ta de första stegen bort från kriminalitet. Att skapa något eget och hitta sin egen väg vidare. Vi tar alltid avstamp i något hos personen som de gillar och är bra på. Det kan vara vad som helst, det viktiga är att det är någonting. Sedan får man bygga vidare tills de känner att de faktiskt har något att förlora på att fortsätta en kriminell livsstil. Det är först när man har något värdefullt som man har något att förlora, menar Tobias.
I behandlingen arbetar personalen med något som kallas ART-lektioner. Här ingår social färdighetsträning, ilskekontroll, träning i etiskt och moraliskt resonerande. Alla som kommer till boendet har behov av alla olika delar. I många fall har den destruktiva livsstilen pågått länge och det kan vara så illa som att ungdomen aldrig haft något bra liv att önska sig tillbaka till. Och vet därmed inte hur det är att ha ett bra liv.
– Jag brukar fråga när de senast fick höra att de är bra på något, berättar Tobias. När de senast fick höra att de är värdefulla? Svaret är oftast att de aldrig fått höra det. Har den destruktiva livsstilen pågått länge måste man backa bandet väldigt långt för att få till ett nytt liv och det är klart att det är jobbigt för många. Då blir det lättare att helt enkelt fortsätta vara kriminell. Det krävs hårt arbete av ungdomarna, men vi är stolta över att så många lyckas så bra. Det är därför vi heter Vägarna Vidare, för att man måste komma vidare. Den vägen de går på leder inte till något bra ställe, och vi finns här för att visa vilka andra vägar som faktiskt finns, avslutar Tobias.
