Egen erfarenhet är en god hjälp inom missbruksvården

Jonas Johansson vet vad han pratar om. Redan som sjuåring började han snusa och röka. Det gav honom nikotinkickar som på ett sätt gjorde att han slapp känna de känslor han inte kunde hantera.
   – Men jag var också tidigt sockerberoende och när jag som nioåring drack alkohol för första gången var det som att hitta hem. Det höll jag på med i 20 år i både större och mindre mängder. Så småning om blev det ett dagligt bruk, minns han.

Behandlingshemmet Avstampet, som Jonas Johansson, driver har sex platser och tar främst emot missbrukare som vill komma ifrån droger, kriminalitet men även andra missbruksproblem. Jonas tror att i en inledningsfas är det flera klienter som till en början har lättare att identifiera sig med honom som har egen erfarenhet.
   – Många gånger har människor som kommer hit svårt att lita på dem som inte har varit missbrukare. De upplever att personerna inte har förståelse för vad de känner, och det kanske man inte gör fullt ut, men de kan ändå vara bättre terapeuter. Därför har vi både personal som har egna missbrukserfarenheter och de som inte har det. Då får man chansen att lära sig att vanliga människor utan missbruk också har många bra erfarenheter.
   Jonas förklarar vidare att deras behandlingsfilosofi bygger på Anonyma Narkomaners tolvstegsprogram. Men poängterar att det är viktigt att förstå att missbruket bara är symptom på sjukdomen, oavsett om det gäller droger, arbetsnarkomani, mat- eller sexmissbruk.
   – Missbruket är som jag ser det en slags känslomässig ohanterlighet som kommer från samma kärna. Vi flyr problemen och det är vad den här behandlingen grundar sig på.

Stor vikt läggs därför vid att skapa nya sätt att hantera sitt känsloliv. Man försöker även blanda in aktiviteter som stimulerar till fortsatt hög motivation till behandling, samt till att finna en bekväm drogfrihet där man upptäcker eller återupptäcker intressen, hobbys friluftsliv eller likande. Helt enkelt saker att göra och fylla livet med.
   – Vi försöker även hjälpa till att hitta nya kontaktnät och vänner, som inte är beroende.

Enligt Jonas Johansson har vägen att bryta denna livsstil oftast tre olika problemområden. Det första och enklaste är att se att man har problem med exempelvis droger. Nästa steg kan vara att arbeta med en eventuell kriminell livsstil. Det som brukar bli kvar till sist, och som många gånger är svårt att släppa, är de vänner och relationer man har som lever i missbruk eller dysfunktionalitet.
   – Det finns en rädsla om att ”utan vänner är jag ingenting”. Detta är ett viktigt inslag i vår behandling, där vi gärna ser att de som gör behandlingen engagerar sig i de självhjälpsgrupper som finns och att de försöker umgås och knyta kontakter med drogfria människor som har funnit en väg ut ur missbruket.
   – Vår roll är att leda och handleda människor till att finna en bekväm drogfrihet. Jag tror inte det finns några hopplösa fall, utan att vi alla har olika erfarenheter och bakgrunder som bör tas hänsyn till när behandlingen bedrivs för att därigenom kunna möta individen på dennes nivå.