För att en familj ska bli godkänd som familjehem måste de först gå igenom en lång och ofta väldigt arbetsam utredning. Många av de familjer som slutligen får ta emot ett barn vittnar dock om hur de på så många nivåer har berikats av relationen till barnet.
Men det finns några grundläggande frågor att ställa sig innan man anmäler sitt intresse för att bli familjehem. Varför vill man göra detta? Vad innebär det för familjen som helhet och finns det plats för barnet, både känslomässigt och rent fysiskt, i bostaden?
Lena Moseley är enhetschef för kommunala Familjepoolen Nordväst och det är hon som tillsammans med sina kollegor som tar emot intresseanmälningar från familjer som förhoppningsvis redan har ställt sig dessa frågor.
– Familjepoolen är en organisation som fungerar som en länk för samverkan mellan sex kommuner i norra Stockholm. Det är vi som sköter den första delen av rekryteringsprocessen där vår huvudsakliga uppgift är att göra en första screening av de familjer som anmält sitt intresse, berättar hon.
Kommunerna som samverkar är Ekerö, Sollentuna, Upplands-Väsby, Sigtuna, Solna och Sundbyberg. Det främsta syftet med samarbetet att skapa lyckade matchningar mellan barn och familjehem. Det handlar om att ge varje barn en så stor chans som möjligt att få tillbringa hela sin barndom hos samma familj.
Det ställs hårda krav för att man ska bli godkänd som familjehem och det är inte bara för barnet utan även för den mottagande familjens skull.
– Att öppna sitt hem för ett barn eller en ungdom som har en mängd svårigheter och trauman i bagaget är en stor påfrestning på hela familjen och vår långa utredning syftar till att ge både oss och familjerna en chans att tacka nej, förklarar Lena.
Familjepoolen har ett självtest på sin hemsida som man kan börja med att fylla i för att se om man har de absolut grundläggande förutsättningarna. Finns ett eget rum till barnet? Är relationerna i familjen stabila? Är ekonomin i sin ordning?
– Vi kontrollerar alla familjemedlemmar som är över 18 år i olika belastningsregister, vi träffar dem både hos oss och i deras hem och intervjuar dem med hjälp av speciellt utarbetade modeller, berättar Lena.
När Familjepoolen godkänt en familj letar de efter ett barn som passar in i just deras liv och kontaktar sedan det barnets hemkommun vilka då tar över utredningen.
Här träffas Socialtjänsten och familjen många gånger, familjen djupintervjuas och svaren tolkas av utomstående. Hela processen sammanställs innan Socialnämnden eventuellt godkänner familjehemmet.
– Många undrar varför processen måste ta så lång tid, eftersom de längtar efter att ta emot ett barn, men det är oerhört viktigt att utredningen får ta den tid som krävs, säger Lena med eftertryck.
För att passa som familjehem måste man först och främst tycka om barn och ungdomar. Man behöver ha förmåga att kunna sätta sig in i både barnet och de biologiska föräldrarnas situation och man behöver kunna sätta gränser och förstå att dessa barn har precis samma behov som de egna barnen. Man måste därför vara beredd att vara en
aktiv skolförälder samt erbjuda barnet en värdefull fritid
När barnet slutligen har flyttat in måste man även släppa in Socialtjänsten i sitt hem med regelbundna mellanrum vilket också det kan vara en utmaning.
– Vi erbjuder kurser och handledning där man får möjlighet att utbyta erfarenheter tillsammans med andra familjehem, berättar Lena.
Att vara familjehem är ett oerhört stort och viktigt åtagande och för dem som tvekar om de klarar av det finns möjligheten att bli kontaktfamilj.
– Då tar man emot ett barn från familjer med små resurser några helger i månaden och det är också en oerhört värdefull insats som kan förändra livet för människor, säger Lena.
Familjepoolen utvärderar kontinuerligt sin verksamhet och strävar ständigt efter att bli bättre. Sollentuna kommun intervjuar bland annat unga vuxna som varit placerade i familjehem för att lära sig av deras erfarenheter.
I Sollentuna har man också skapat ett ungdomsråd bestående av ungdomar som bor i familjehem. Man skapar möten och samtal för att vara säker på att dessa ungdomars positiva och negativa erfarenheter uppmärksammas.
Att ta emot ett barn som kanske kommer från familjer med missbruk, våld eller psykisk sjukdom är en krävande uppgift, men också otroligt givande och relationen till barnet tillför ofta den egna familjens tillvaro en helt ny dimension.
– För oss är det självklart att göra allt vi kan för dessa utsatta barn och ungdomar. Att processen och utredningen tar tid är en förutsättning för att vi ska lyckas i vårt uppdrag, säger Lena.
