Text: Gustaf Andersson
Början av hösten är den period på året då vi har mest mat i förråden. Detta firades under det gamla bondesamhället traditionsenligt med en stor fest då man njöt av mat och dryck i överflöd. I dagens Sverige ser det så klart annorlunda ut. Men fenomenet skördefest lever dock kvar i en moderniserad tappning, för början av hösten är fortfarande den period på året då vi verkligen kan njuta av det som odlats och producerats runtom i landet.
I linje med ökad medvetenhet kring mat, ett växande krav på autenticitet och en önskan om att veta produkters hela historia faller sig skördefesternas dukade bord många i smaken. Och i stället för att åka runt bland olika gårdar och andra småproducenter finns allt samlat på ett ställe.
Sveriges största och kanske mest kända skördefest är den som äger rum på Öland, i år under sista helgen i september. Idén till det stora kalaset fick radioprofilen och den kända ölänningen Sven Ekberg från en vårfestival på Jersey, men eftersom våren inte har lika mycket att erbjuda som hösten bestämdes att Ölands skördefest skulle äga rum under vecka 39 varje år. Det har den nu gjort sedan 1997.
– Öland har så mycket att erbjuda. Det produceras både bönor, lök, kött, spannmål och mjölk här och mycket av detta finns att hitta i gårdsbutiker runtom på ön. Men här finns även över hundra olika konstnärer. Skördefesten har blivit större och större för varje år och numera är hela Öland och Kalmar fullbokat under dessa dagar, säger Pia Axelsson, verksamhetsansvarig för Ölands skördefest.
En anledning till den växande populariteten beror på ökad medvetenhet hos oss svenskar. Fler och fler vill veta ursprung och efterfrågar ekologiskt, närproducerat och gärna från lite mindre producenter. Men denna skördefest erbjuder så mycket mer än så. Även om den fyra dagar långa tillställningen, som arrangörerna själva kaxigt kallar för ”Sveriges skafferi, har som huvudsyfte att lyfta fram de små producenterna är det i dag långtifrån bara en skördefest. Med drygt 400 aktörer och över 900 olika aktiviteter över hela ön är i princip hela näringslivet på Öland med på tåget.
Mellan den stora invigningen på torsdagen den 24 september och avslutningsparaden på söndagen därefter i Färjestaden bjuds besökarna exempelvis på Totalförsvarets dag, eldskulpturer, pumpagubbar och Fårets dagar.
– Enligt Trafikverket passerade nästan 60 000 fordon Ölandsbron under fjolårets skördefest och vi uppskattade att det kom 150 000–200 000 besökare, säger Pia Axelsson som främst ser fram emot de lite mer udda inslagen.
Men man behöver inte ta sig till Öland för att njuta av årets skörd. På flera platser i Sverige genomförs under hösten klassiska torgmarknader med lokala aktiviteter och utbud som följer årstiderna under den ideella föreningen Bondens egen marknads flagg, en nationell sammanslutning av lantbrukare och producenter. På dessa marknader får besökare möjlighet att möta matproducenterna personligen och handla närproducerade varor i små skala utan mellanhänder. En vinst för alla parter.
Bondens egen marknad drogs igång på Katarina Bangata i Stockholm år 2000 och finns i dag representerade i 20 olika svenska städer och orter, från Luleå i norr till Malmö i söder. Bara i Storstockholm genomförs marknaden på tre olika platser – förutom ursprungsplatsen på Katarina Bangata även på Östermalm och i Huddinge.
Reglerna är enkla – du måste ha fött upp eller odlat det du själv säljer, antingen som råvara eller som förädlad produkt, samt att varorna måste vara närproducerade. Gården får inte heller ligga längre bort än 25 mil. Men det är inte alltid så enkelt som det låter.
– Flera kommuner i Uppland, till exempel Sundbyberg och Norrtälje, önskar ha sina egna marknader. Men i exempelvis Norrtälje är det svårt att genomföra detta i praktiken eftersom antalet producenter är för få för att möta efterfrågan hos slutkonsumenterna, säger Claudia Dillmann.
Hon var med sedan starten och är en av initiativtagarna till Bondens mat i Uppland, en ekonomisk förening som vill lyfta fram småskalig och närproducerad matproduktion i Uppland och som bland annat anordnar Bondens egen marknad i Uppsala.
Dagens storskaliga handel och ökande konkurrens från andra europeiska länder gör det dock svårt för små svenska producenter att överleva. De försvinner i snabb takt, trots att många lantbrukare vill producera kvalitetsvaror i liten skala.
– Den viktigaste delen i vårt arbete är att försöka samordna alla producenter och att få dem att jobba åt samma håll, till exempel genom en gemensam marknadsföring. För det är mycket svårare att kämpa ensam. Vi måste visa att det finns ett stort utbud och tillsammans är man starkare, säger Claudia Dillmann.
En länk i denna samordning är Matkartan, en både en fysisk och webbaserad karta över småskaliga mathantverkare i Uppland som man kan besöka och handla lokalproducerat direkt på plats från. Färska råvaror direkt från producenten.
– Vårt mål är att fördubbla verksamheten, men då måste vi få ekonomisk stöttning. Därför söker vi finansiering från annat håll. På sikt vill vi också bygga upp en riksorganisation som ansvarar för att länka samman alla parter över hela landet, säger Claudia Dillmann.
Att vara lantbrukare innebär redan i grunden mycket arbete för lite pengar. Och när konkurrensen hårdnar och nyrekryteringen i branschen är svår förvärras problemet. Svenskt lantbruk står inför stora utmaningar. Det räcker alltså inte med en stor efterfråga från konsumenterna för att lösa upp alla knutar som finns. Enligt Claudia Dillmann måste politikerna och handeln ta sitt ansvar, vilket de i dagsläget inte gör.
Men i och med Bondens egen marknad kan kunskapen spridas vidare så att attityder kan förändras. Dessutom är det en upplevelse i sig att gå runt bland entusiastiska småproducenter stolta över sina produkter. För dem är det positivt med en marknadsplats utan mellanhänder och för besökarna ges möjlighet att prata direkt med personerna bakom produkterna. En möjlighet som sällan annars ges.
