Industrihistoriska designobjekt som ska ut på vägarna

Text & foto: Gustaf Andersson

Sommarhalvåret är högtidsperiod för alla motorcykelfantaster. Nu ska vinterns slit i garage och verkstäder ge utdelning då de gamla knarrarna äntligen får komma ut och puttra fram på landets vägar.

Ett perfekt utflyktsmål är då exempelvis MC-Collection som ligger vackert vid Edsvikens spets i Sollentuna. Detta motorcykelhistoriska museum har en unik privatsamling av 400 cyklar från hela världen – från tidigt 1900-tal fram till i dag. Här kan teknik-, design- och konstintresserade på nära håll studera dessa skönheter.

Utanför museet möter jag upp Johan Sjöborg och Ola Johansson, två engagerade mc-nördar som berättar mer om tjusningen till just gamla hojar.

Ola har med sig sin pappas gamla Husqvarna 281, även kallad ”Drömbåge”, från 1953. I klädd sin fars gamla skinnrock (som införskaffades i samma veva som motorcykeln) smälter han väl in med bågens otroliga patina med rostfläckar som genom åren trängt bort den blå 50-talsfärgen.

– Jag kör faktiskt inte så mycket på den här, men det finns ju några till där hemma i garaget som jag åker på ibland. Visst längtar man efter att få köra nu när det är vår, men jag tycker också det är så kul att bara skruva. Så vintern är nästan för kort eftersom jag inte alls hunnit göra det som jag hade tänkt, säger Ola.

Johan, som har med sig en röd Ducati från 1981, håller med om att det är skönt att värmen och möjligheten att köra motorcykel kommer. Men några längre turer blir det inte. Och bäst trivs han ändå hemma i garaget.

– Jag fyller kaffetermosen, går ut i garaget, sätter igång radion och har något objekt som jag arbetar med för tillfället. Då vet familjen att pappa har kvalitetstid och då får jag oftast vara ifred, ingen annan tycker att det är kul att gå in där då, ler han.

Båda är medlemmar i Club MC-Veteranerna, MCV. Men eftersom klubbens Stockholmsavdelning, som de tillhör, endast funnits i drygt ett år har Ola och Johan aldrig tidigare träffats. Trots det bestämmer det ganska omgående om att de borde åka lite tillsammans.

– Jag blir nästan tårögd när jag ser den, säger Johan och berömmer Olas Drömbåge, just för det orenoverade skick den är i.

Modet inom veteranmotorcykelkretsar har svängt mycket på kort tid. För bara 20 år sedan skulle motorcyklarna se ut som de gör inne på museet – totalrenoverade.

– Hade någon köpt min Drömbåge då hade den renoverats i toppskick. Nu vill man i stället bevara cyklarna i ursprungsskick. Ju längre tiden går desto mer åtråvärda blir de, säger Ola och jämför med att köpa en ny bil där värdet minskar så fort man lämnar butiken.

– Sedan är det så att om man renoverar en cykel kostar det i princip alltid mer än vad den färdiga maskinen är värd. Men för mig är det ekonomiska inte viktigt utan känslan för cyklarna, tillägger han.

Förutom Drömbågen tillverkade Husqvarna (som är ett av världens äldsta motorcykelmärken) många kända modeller under åren 1903–1986. Exempel är Svartqvarna, Guldpilen och Silverpilen – alla representerade i museets stora samling.

Passande nog visas just nu utställningen ”Svenska motorcyklar – 100 år av industrihistoria” på MC-Collection med 140 svensktillverkade tvåhjulingar. Här finns givetvis även andra populära märken som Monark, Suecia och Rex. Men även mer udda fåglar som Svalan, NV och DS.

Sverige hade under 1900-talet en stor inhemsk produktion av motorcyklar. Och när man går runt i museets ändamålsenliga lokaler slås man snabbt av att det är en djungel att ta sig igenom för att lära sig alla märken, modeller och årtal. Därför känns det tryggt att ha med två experter på området.

Enklare är dock att förstå varför så många fascineras av dessa fantastiskt vackra fordon.

I MC-Collections privata samling finns 400 cyklar från hela världen.

– Det är helt sagolika cyklar som står här. Om jag fick välja själv skulle jag dock hellre vilja se dem ute på gatan än här på museet, för det är tyvärr väldigt sällan man ser äldre cyklar ute i Stockholmstrakten. Men när det inte är möjligt, och det inte finns folk som kan köra dem, är det näst bästa ändå att kunna se dem så här, säger Johan Sjöborg när vi går runt på utställningen.

Personligen känner han ett ansvar för att få ut cyklar i trafiken och har också alltid flera parallella projekt på gång samtidigt.

– Just nu har jag påbörjat en renovering av en Monark M10 från 1930 med en sidventilerad Blackburne-motor. Den är i dag i dåligt skick och i delar. Men jag har även några från 50-talet, någon 60-talare och några från 80-talet.

Vilken han väljer att åka med beror på ändamålet.

– Om jag ska finåka med vännerna tar jag en gammal cykel och åker jag med mina yngre kompisar som kör nya motorcyklar tar jag en modern. Det är som när du ska vindsurfa och väljer olika segel beroende på vilken dag och vilket väder det är.

Det finns dock ett orosmoln bland alla blänkande skärmar och välpolerade tankar. Föryngringen bland entusiasterna går trögt. Johan menar att fler ungdomar måste visa intresse för dessa industrihistoriska designobjekt, annars kommer dyrbar kunskap inom sinom tid att dö ut. Det gäller även tillverkningen av delar.

– Det är viktigt att personer i min generation och yngre börjar visa mer intresse. Om jag ska ha en del svarvad eller svetsat i rostfritt är det svårt att få tag i någon som kan det. Bara att laga en kylfläns i aluminium kräver stor kunskap, säger han bestämt.

Enligt Johan och Ola finns det för få i landet som har det yrkeskunnande som en gång fanns.

– Som de handmålade ränderna på fälgarna och tanken där, säger Johan och pekar mot en Monark Blå Stinget från 1957 som står uppställd i museets cafédel.

Han tillägger:

– Jag har en polare som funderar på att köpa en Harley-Davidson bara för att det är fräckt, men jag försöker få honom att köpa något som han faktiskt kan vara lite ensam om.

Men är det en hobby för alla?

– Ja det kan det väl vara, men det gäller såklart att man är intresserad av motorcyklar, säger Ola underfundigt.

– En del kanske bara är intresserade av att åka och får hjälp av någon med att skruva. En del gillar bara att skruva. Själv gillar jag båda delar. Mina favoriter är ändå 30-talscyklar med sina svepande linjer. Fast jag skulle gärna ha allt, utom HD i princip. Men det går tyvärr inte.

Johan Sjöborg, 42 år, på sin Ducati från 1981.

”Ducatin har en kamskaftsmotor, vilket innebär att man har en vinkelväxel som går upp till de desmodromiskt styrda ventilerna, inga fjädrar i toppen. Allt är mekaniskt vilket gör att den har ett speciellt motorljud. Det blir metall mot metall. Men oljan är som sirap nu när det är kallt, jag använder rak 40-olja, så jag kan inte starta den i dag. Så du får tyvärr inte höra det sagolika ljudet. Det är få som får möjligheten att köra en så underbar motorcykel så jag känner mig lyckligt lottad.”

Ola Johansson, 53 år, på sin Husqvarna 281, Drömbåge, från 1953.

”Pappa köpte den ny 1953, då var han i 30-årsåldern. Sedan han dog 2004 har jag haft delad vårdnad av den tillsammans med sin bror. Den har gått cirka 9 000 mil, men jag har inte använt den sedan förra året. Drömbågen är resultatet av att Husqvarna ville göra en lite större motorcykel med bakhjulsfjädring. Motorn är den första av den här typen av motor och grunden till de som användes i senare modeller som Silverpilen och crossmotorer.”