Att skapa i lera är något som alla barn på Sagogården får göra.
– Barn behöver få prova på olika material. Även de små barnen kan jobba med lera, det behöver inte föreställa något. En pappa berättade att han hade sitt barns lilla skapelse på sitt skrivbord på jobbet. Barnet hade knycklat ihop lite lera och så hade vi satt den på en sockel och glaserat den. Det var ett konstverk! Och barnen i förskoleklassen och på fritids gör riktigt fina grejer, säger Gunilla Rosén som har varit i verksamheten sedan 1992 och drivit den sedan 2009.
Sedan hon tog över Sagogården har ekonomin varit utlagd hos ett externt företag. På så vis kan hon fokusera på sin ledarroll och utveckling av pedagogik.
Här använder man kreativiteten för att återvinna sådant som många vuxna tycker är skräp.
– Barn älskar att klippa i tidningar och lär sig samtidigt att ha rätt fattning med saxen och utvecklar finmotoriken. Barn vill ju lära sig!
Barnens intressen ligger till grund för aktiviteterna. Sagogårdens stora gård väcker lusten till lek och upptåg.
– För ett litet barn är den gigantisk och här är vi ett komplement till hemmen, tv-tittande och spelande. Vi har datorer och surfplattor som används i pedagogiskt syfte, men uteleken är mycket viktig. På gården lär de sig turordning, dialoger, nivåer på marken och olika material – man får in mer än man anar i den leken, säger Gunilla Rosén.
Pedagogerna är aktiva i leken, men tar sig också tid att iaktta och lyssna på barnens lek och delar gärna med sig av episoderna till föräldrarna. Gårdsleken kompletteras med vidgade vyer som Järvafältet, Igelbäckens naturreservat och Stockholms kulturliv med teater och dans.
Att välja förskola kan vara väldigt svårt, det är trots allt stället där man lämnar det allra käraste man har. Gunilla Rosén tipsar om att följa sin magkänsla, gå efter närhetsprincipen, att besöka förskolan, känna på bemötandet och ta reda på hur personaltätheten ser ut.
De flesta som gör ett besök på Sagogården inför förskolevalet blir tagna av den sköna atmosfären, liksom det faktum att de möts av lyhördhet.
– Det är föräldrarna som är experter på sina barn. Kontakten mellan pedagoger och föräldrar är väldigt viktig – barnen känner det.
