Text & foto: Gustaf Andersson
– Lärare gör skillnad!
Meningen kommer från Bo Jansson. Han är ordförande för Lärarnas Riksförbund (LR) och vi har just klivit in på hans kontor fyra våningar upp på Sveavägen 50 i Stockholm. De inledande orden är tydliga och budskapet viktigt, i synnerhet för Bo Jansson som under många år fört lärarnas kamp med vass penna och välriktad pekpinne. Efter 35 år som omtyckt högstadielärare och många års fackligt engagemang leder han nu LR genom en av de djupaste kriser som den svenska skolan någonsin skådat.
Statistik från SCB för 2015 visar till exempel att Sverige om tio år kommer att sakna mer än 65 000 lärare (inräknat både förskol-, grundskol- och yrkeslärare samt fritids- och specialpedagoger). En skrämmande siffra som visar på klara brister i skolsystemet.
– Vi arbetar mycket med opinionsverksamhet riktat till hela samhället, men framför allt politiker. Vi upplyser det svenska folket om hur det ser ut, att situationen inte är bra för vår framtid, för våra barn och barnbarn! Men tillsammans ska vi vända det här, för alla barn har rätt till utbildade lärare, säger han med tryck i rösten.
Att många lärartjänster står tomma beror dels på att många lärare går i pension för tillfället och har gjort det under de senaste åren, dels på att ännu fler slutar av andra anledningar. Oroväckande många letar sig nämligen vidare till andra yrken där framtidsutsikterna ser bättre ut. För generellt har lärarnas status och inflytande successivt sjunkit under flera decennier. Dessutom anser många att lönerna är för dåliga och att den administrativa delen tar för mycket utrymme av arbetstiden.
– Vi kämpar för bättre arbetsförhållanden, bättre löneläge och bättre möjligheter till att utvecklas i yrket. Att lärare ska kunna göra karriär utan att tvingas lämna yrket, summerar Bo Jansson och tillägger:
– Huvudmännen, kommunerna och friskolorna, har inte tagit sitt ansvar och ända sedan 90-talet har de haft en alltför bristfällig kontroll över de anställdas kompetens. Det tog bort incitamenten att verkligen utbilda sig till lärare.
Under 2001 fick vi dessutom en lärarutbildning som, enligt Bo Jansson, var som ett ”smörgåsbord” där man kunde börja studera och välja olika kurser utan att veta om man skulle bli gymnasielärare eller förskollärare.
– Hela vårt uppdrag handlar egentligen om att sätta tryck på arbetsgivarna, och vi har verkligen lyckats skapa opinion för lärarnas betydelse. Men tyvärr kan vi peka på att det går åt fel håll om man till exempel tittar på Pisa-rapporten.
På kort sikt resulterar detta i årskullar som får sämre utbildningar än vad de borde fått, med en fjärdedel som inte ens fullföljer gymnasiet.
– För att lyckas måste man vara väldigt stark, men det är verkligen inte alla, och det kan bli utanförskap rätt tidigt.
Sverige utvecklades enormt snabbt under hela 1900-talet och Bo Jansson menar att vi i dag tar för givet att vi lever i ett land med innovationer och tekniska framsteg – men nu riskerar det att gå bakåt.
– Det kan låta pompöst, men det handlar om allas vår gemensamma framtid. Det är därför vi känner sådan kraft att arbeta med dessa frågor.
Försvarar lärarlegitimationen
En viktig del i kampen för ökad lärarstatus som LR för är lärarlegitimationsreformen som klubbades igenom i Riksdagen 2011 och som började gälla fullt ut nu i somras. LR har drivit frågan sedan start, men måste nu i stället försvara legitimationen eftersom många kritiserar dess betydelse och funktion. Det har visat sig vara ett tufft jobb med tanke på att många problem varit knutna till reformen.
Så sent som dagen innan vårt möte publicerade DN Debatt en artikel med rubriken ”Att sänka kraven på lärarna löser inte skolans problem” – undertecknad Bo Jansson. Inlägget handlar bland annat just om att LR försvarar lärarlegitimationen, och Bo Jansson går till angrepp mot liberala debattörer som kritiserat reformen och som tycker att den verkar som en bromskloss under rådande lärarbrist.
Kritiken handlar bland annat om att lärarlegitimationen endast visar att en lärare är utbildad, inte hur kompetent personen är. Problem uppstår också när endast legitimerade lärare får sätta betyg vilket inte nödvändigtvis leder till bättre studieresultat. På detta svarar Bo Jansson:
– Det finns tyvärr inga genvägar och snabba lösningar för att lösa lärarbristen. Jag tror att vi om tio år kommer att säga ”vilken tur att vi genomförde lärarlegitimationsreformen för det var först då vi på riktigt allvar började uppmärksamma lärarnas betydelse”.
Lärarlegitimationen bör enligt LR ses som en långsiktig lösning som ska öka både status och lön för lärare, och då få fler att vilja söka sig till yrket – och framför allt vilja stanna där.
– Skolans problem kan inte lösas genom att ha lägre krav på lärare, utan högre. Det finns ett brett stöd för att Sverige behöver behöriga och legitimerade lärare.
Utan legitimationen, menar LR, är risken stor att den allmänna bilden av läraryrket blir att vem som helst kan utföra det och då är det svårt att höja lärarnas status som ju är ett av förbundets huvudsyften.
– Vi måste ha en skola där det är kö till lärarprogrammet. Det måste bli den mest attraktiva utbildningen. Lärarna ska känna att de har status och att tillit finns både från barn och vuxna. Visionen är en skola där alla elever får samma chans och möjlighet att lyckas.
I dag är det dessvärre väldigt snedfördelat menar Bo Jansson. Skillnaden mellan hur olika kommuner satsar på skolan är dramatisk.
– De som satsar minst satsar hälften av de som satsar mest. Föräldrar ska inte behöva fundera på om de bosatte sig på rätt sida kommungränsen. Vi har inte lyckats kompensera de negativa effekterna av det fria skolvalet, säger han engagerat och tar Finland som exempel:
– Där har de också ett fritt skolval, men där märks det inte eftersom i Finland anses den närmaste skolan vara tillräckligt bra. Så skulle jag vilja ha det i Sverige.
Den kompensatoriska skolan är något han brinner för och är också en anledning till att han en gång valde att bli lärare – för att kunna göra skillnad.
– Skolan måste vara en utjämnande faktor i samhället som ger alla elever samma chans. På det planet har vi haft en negativ utveckling när lärarnas roll blivit mindre viktig. I den tid vi lever i nu behöver eleverna vägledning mer än någonsin, annars gynnas bara de som får tillräcklig hjälp hemifrån. Tyvärr har gapet mellan de elever som har det bra och de som har det sämre ökat.
Men Bo Jansson är trots allt optimistisk och lyfter stolt fram de områden där det faktiskt skett en positiv förändring. Lärarnas löner till exempel, där börjar det hända saker.
– De flesta tycker att lärare ska tjäna mer. Ingen politiker säger emot oss i den frågan och opinionen är med oss. Och det börjar faktiskt bli bättre betalt att vara lärare. Dock är det fortfarande ojämnt fördelat mellan olika inriktningar och många medlemmar ute på skolorna märker inte någon direkt skillnad, utan hör bara allt prat.
Outnyttjade lärarpengar
Bo Jansson påpekar också att fler verkar söka till lärarutbildningen vilket är en glädjande nyhet. Sedan de statligt finansierade lärarlyften ser också fler möjligheten att göra ett karriärlyft utan att byta bransch och samtidigt få mer i plånboken.
Det första lärarlyftet, som pågick från 2007–2011, fungerade bra och utnyttjades av arbetsgivarna. Men nummer två, som startade våren 2012, har inte ens haft alla platser fyllda eftersom huvudmännen denna gång har varit tvungna att ta en del ur egen ficka.
– Det finns miljarder kronor avsatta för skolorna, pengar som är tänkt ska gå till vidareutbildning och karriärlyft, men som brinner inne för att skolhuvudmännen inte söker.
Och som enskild lärare missar man inte bara chansen att vidareutbildas utan även möjligheten att få förnyad kontakt med den akademiska världen.
Men Bo Jansson menar att man inte ska stirra sig blind på lönen när man söker nytt lärarjobb utan även undersöka hur stor den administrativa delen är, hur mycket tid man får för att planera undervisningen och hur arbetsförhållandena i övrigt ser ut.
– Alla, inklusive politikerna, pratar om att den administrativa biten måste minska för lärarna, men för den enskilde läraren har det ännu inte blivit bättre.
Statligt finansierad skola
I ett litet land som Sverige måste grundutbildningen enligt LR:s mening vara ett nationellt ansvar, därför bör det även vara nationellt finansierad.
– Endast en statligt finansierad skola kan säkra kvalitet för alla grupper och möjliggöra att även kommuner med till exempel ett högt flyktingmottagande kan erbjuda en högkvalitativ skola.
– Vi vill att staten finansierar direkt ut till skolorna utifrån socioekonomisk resursfördelning och ser till att ge lärare och rektorer det fulla ansvaret. Först då kan du som förälder slippa tänka om du valt att bo i ”rätt” kommun med tillräckligt hög skolpeng.
Bo Jansson citerar ett av LR:s budskap: ”Skolan bör satsa på lärare och it, i den ordningen.” Och genast är vi tillbaka i debattartikeln från dagen innan. I den tar Bo Jansson även upp åsikten om att lärarnas kompetens och förmåga att individanpassa undervisningen inte kan ersättas av ny teknik.
– Jag har länge använt it inom undervisningen, men att tro att ny teknik ska göra jobbet, som många verkar tro, är fel. Lärarens betydelse ökar med ökat informationsflöde.
Både medlemmar och lärarstudenter har redan hört av sig med positiva och hyllande kommentarer efter att de läst Bo Janssons text.
Tvärtom är det hos kritikerna. Johan Ingerö, Timbro, twittrade ”Om ni ska kritisera oss kan ni väl göra det med fakta snarare än bara med känslor? Som pedagoger brukar göra…?”
– Han är kanske sur för att jag kallade honom ”politruk” och satte ”skolexpert” inom citationstecken tidigare i en annan debatt, säger Bo Jansson och skrattar.
Fylld med engagemang säger han att det är väldigt roligt att debattera. Och påståendet om att han bygger sina argument efter personliga upplevelser tycker han bara är komisk. Det märks att Bo Jansson trivs i sin ordföranderoll.
En trygg skolgång för alla
Men så fort samtalet leds in på mobbning blir samtalstonen genast allvarligare. Bo Jansson brinner inte bara för lärarnas situation, utan även elevernas – och deras rätt till lika möjligheter och en trygg skolgång. Till exempel har Bo Jansson talat vid Måns Jenningers Minnesfond, en pojke från Lerum som tog livet av sig 2005 på grund av långvarig och intensiv mobbning. Hans pappa, Claes Jenninger, har skrivit boken ”En skola fri från mobbning” som just handlar om det som titeln avslöjar.
– Boken är så viktig eftersom den tar upp en grundstruktur och ett budskap om att vi inte får ge upp och backa undan. Återigen ligger huvudansvaret hos huvudmännen.
Lärare har en skyldighet att ingripa vid mobbningsfall. Men Bo Jansson menar att många tvekar med rädsla för att själva bli anmälda.
– Så fort en förälder säger att deras barn blivit kränkt är rektorer ofta för snabba med att plocka bort läraren från undervisningen. När man sedan utreder det hela visar det sig att läraren gjort helt rätt. Men då kan man vara körd som lärare, säger Bo Jansson och drar en parallell till sitt eget lärande:
– Av alla tusentals elever jag haft under mina 35 år som lärare finns det egentligen ingen som inte har ställt upp på de ordningsregler vi satt upp tillsammans, och att jag som lärare och vuxen är den slutgiltige garanten. Det skapar trygghet. Med en bestämd inställning kan vi hejda mobbning.
Med de orden avrundas intervjun och på ett sätt lyckades Bo Jansson ändå spara det viktigaste till sist.
När det två timmar långa besök är slut lämnar jag LR:s byggnad. Ute på gatan möts jag (och alla andra gångtrafikanter längs Sveavägen denna höstdag) av en tv-skärm i fönstret på husets bottenvåning med budskapet ”Lärare gör skillnad!”.
