Till fristående Dialogskolan söker sig elever ofta på rekommendation från vänner och familj. Många tilltalas av att det är en lärartät skola med max 16 elever i varje klass, här får man den hjälp man vill ha och behöver. Det mindre formatet gör att alla känner varandra och rektor Helen Ljungstedt beskriver alla på skolan som en enda stor familj.
– När man arbetar som rektor på en liten skola är man så mycket mer än bara rektor. Jag arbetar även som den pedagogiska ledaren och sätter fokus på rätt saker, för här märks allt så tydligt. Det familjära gör att barnen är trygga och det är skönt att lämna sitt barn och att veta att de blir väl omhändertagna, säger hon.
Här är toleransen hög och som elev får man känna att man duger som man är.
Redan från start har tanken varit att gynna barn som varit missgynnade från början. Här går alla vinster tillbaka till skolan och pengarna fördelas på eleverna och lärarnas fortbildning.
– Jag har inte på mina 15 år i branschen varit med om att man får så här mycket fortbildning och pengar som främjar elevernas lärande på andra sätt än läroböcker. Vi går mycket på teater och har många samarbetspartners. Vi gör olika saker som ger något extra särskilt för barn som bor i segregerade områden, säger Helen Ljungstedt.
Skolan andas mångfald. Cirka tio olika nationaliteter finns representerade bland eleverna. De främsta hemspråken är turkiska, somaliska, arabiska, kurdiska, uiguriska och uzbekiska och skolan lyckas, till skillnad från andra, att hålla goda resultat i både svenska och hemspråk.
I fjol vann Dialogskolan skolornas fredspris. Arbetet mot rasism och främlingsfientlighet pågår ständigt. Rasism finns inte bara bland svenskar som många lite naivt verkar tro, den finns i allra högsta grad mellan olika invandrargrupper.
– Rasism måste motarbetas från alla håll och eleverna är väldigt engagerade, säger Helen Ljungstedt.
Samhällsengagemanget bland eleverna är något utöver det vanliga.
– Det är viktigt att man får ungdomar intresserade av samhället, dess strukturer och varför Sverige är som det är. Det är då man blir en del av samhället och har självkänsla nog att känna att man kan göra vad man vill.
