165019 HS
165019 HS0
165019 HS1
165019 HS2
165019 HS
165019 HS0
165019 HS1
165019 HS2

Omgivningen ska anpassa sig – inte barnet

Hos Helleborusskolan i Täby ses det unika som en styrka – inte som ett problem. Hit kommer familjer stukade av skolvärlden och ser sina barn gå vidare till karriärer som forskare eller matematiker.

Det första man lägger märke till när man besöker Helleborusskolan är tystnaden. Här finns inga stora samlingssalar. Matsalen är uppdelad i flera rum och alla elever har tillgång till personliga arbetsrum med dator, skrivbord och bokhylla. Här finns även tre hundar som fungerar som pedagogiska verktyg.


– Våra elever har en mindre ”energibägare” än andra. I arbetsrummet kan den som behöver gå in och fylla på bägaren igen, förklarar Carina Ljungberg.


Hon är rektor på skolan och beskriver sig som en ”född pedagog.” Bakgrunden som både undervisande lärare och civilekonom med fokus på verksamhetsutveckling är en stor fördel i hennes nuvarande roll.


Bredvid henne sitter Lotta Curbo, Helleborusskolans initiativtagare och huvudman. När hon började arbeta som lärare för tio år sedan var kunskapen om neuropsykiatriska diagnoser låg.


– De elever som den kommunala skolan inte klarade av skickades till oss. Det var svårt att ge dem rätt stöd, vi fick kämpa mot byråkrati och hade inget inflytande över hur pengarna skulle fördelas, minns Lotta.


Hon blev alltmer övertygad om att det måste finnas ett alternativ. Övertygelsen resulterade i en ansökan till Skolinspektionen och för sju år sedan öppnades portarna till Helleborudskolan, som sedan dess utbildar barn med neuropsykiatriska diagnoser som exempelvis Aspergers syndrom och ADHD. Vid starten fanns här 20 elever och åtta anställda. I dag är siffran 175 elever och 55 anställda.


– Vårt mål har aldrig varit att växa, utvecklingen visar snarare på vilket enormt behov som finns av den här typen av

verksamhet, konstaterar hon.


Återskapar ett brustet förtroende

Både Lotta och Carina är noga med att påpeka att barnen som går här är normalbegåvade och har samma intellektuella förutsättningar för att klara skolan som andra. De hindras bara av till exempel ett avvikande beteende, eller att de inte klarar av skolmiljön.


– Ingen drömmer om att ens barn ska börja här. Tvärtom är Helleborudskolan för de flesta den sista chansen att klara av grundskolan. Föräldrarna lämnar det finaste de har till oss. Och vi lovar att inte bara utbilda barnen, utan att också tycka om dem, säger Lotta.  


Mycket av utmaningen ligger i att återskapa ett förtroende från familjerna.


– Vi möter så många som inte blivit respektfullt bemötta i skolan, det handlar om allt från verbala kränkningar till fysiskt våld, säger Carina.


Visionen om att alla elever ska lämna skolan med tillräckliga betyg är uppfylld – samtliga elever på Helleborusskolan går vidare till ett nationellt gymnasieprogram.


– Det är inget fel på elevernas kompetens, men de slås ändå ut i det skolsystem som finns i dag, säger Lotta och återkommer till behovet av en skola som anpassar sig till barnens specifika behov.


– En elev som behöver rullstol får ramper och annan underlättande utrustning. Våra elevers behov är mindre synligt, men precis lika viktiga. Hela familjer far illa när man inte får behoven tillgodosedda. För det är inte den som har autism som ska anpassa sig – utan omgivningen, förklarar hon.


Neuropsykiatriska diagnoser har i dag blivit allt vanligare. Lotta och Carina ser utvecklingen som något positivt.


– De här människorna har alltid funnits, men i takt med att skolan och samhället blivit mer elitistiskt, blir det svårare för våra barn att förstå kunskapskraven. Pedagoger i dag är också bättre på att slå larm, säger Lotta.


Hon har själv ADHD, en diagnos hon fick först när hon närmade sig 40:


– Det förklarade mycket och var läkande på fler sätt. 


Struktur och respekt

Personer med neuropsykiatrisk diagnos är ofta känsliga för andras känslor och förändringar. Därför är ledorden på Helleborusskolan struktur och respekt. Man arbetar med ett lågaffektivt bemötande. Klasserna är små och här finns erfarna resurspedagoger som följer barnen hela dagen och hjälper till att förbereda kring dagens olika moment. De har också tät kontakt med föräldrarna.


– Många tror att vi skämmer bort barnen. Men det är viktigare att en elev kommer till lektionen glad men fem minuter sen, än att en konflikt uppstår som gör att eleven går hem resten av dagen, förklarar Lotta och tillägger:


– Om jag som vuxen ber att få gå på toaletten eller hämta kaffe innan ett möte skriker inte kollegorna åt mig. Men den rätten tar sig vuxna lärare mot sina elever i skolan, varje dag. Det är inte klokt!


Problemet med ”hemmasittare” är stort. Skolan har ett mobilt team som åker hem till familjerna, för att bryta isoleringen och stötta föräldrarna. Man har också initierat Helleborus Omsorg – ett korttidsboende med bland annat kolloverksamhet, som ska satsa ännu mer på att nå de elever som inte kommer till skolan. Om ett år startar också en ny skola i Åkersberga.


– Det kostar pengar att satsa på de här eleverna nu, men kostnaderna betalar sig flera gånger om i framtiden. Våra elever ska inte bli deprimerade och sitta hemma. De ska ut i livet, studera och arbeta. De ska bli forskare och matematiker och ses som de resurser i samhället som de är, avslutar Lotta med övertygelse.

2016-09-21
Dela artikel
banner image

Sponsrade artiklar

Artiklar publicerade på webbplatsen som inte är märkta redaktionellt är betalda samarbeten.

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Enterprise Magazine använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.

Cookies