EM_cecilia_malmstrom_04

Sveriges första kvinna på sydpolen

Klädd för att hantera minus 58 grader arbetade Cecilia Hed Malmström som borrtekniker i ett team med internationella forskare – idel män. Syftet var att bygga världens största teleskop för att mäta universums uppkomst.


Håret. Vi ska givetvis inte prata om Cecilias hår. Men rastaflätorna är något av hennes signum. De klipptes av en period för att sedan återuppstå. Cecilia går sin egen väg. Hon har sin egen personliga stil och trendspaning handlar mer om politiska och klimatriktade samhällsströmningar än vilka snitt och kulörer som finns i kedjornas skyltfönster. Cecilia tvingades lägga in Hed som mellannamn innan Malmström för att inte bli förväxlad med sin namne inom politiken. Vilket bland annat Aftonbladet gjorde genom att sätta Cecilias bild till en text om politiska Cecilia.




Cecilia är fortfarande busig. Ett norrländskt busfrö med sitt rastahår, färgglada hårband, varma, isblåa, skrattglada ögon och en hy som rört sig i väder och vind. Det är yvigt, generöst och färgglatt – hon syns. Cecilia har utsatt sig och kroppen för extremt väder under extrema förutsättningar i lika extrema miljöer. Minus 58 grader på Amundsen-Scott-basen på Sydpolen. En internationell forskarstation som byggdes upp för att ge ökad kunskap om universum och beboddes under fyra månader av ett antal internationella manliga forskare, och Cecilia.

                                                     

Uppvuxen i Vilhelmina med de förutsättningar som råder där kan man ju bara gissa att hon redan som liten skrutt vande sig vid kyliga temperaturer, snö och is.


– Jag tror att den som är uppväxt i Vilhelmina kanske har ett behov av att upptäcka, söka äventyr och spänning eftersom vi har det ganska lugnt där uppe.


Cecilia läste humanistisk linje på gymnasiet och betygen lämnade mer att önska.


– Jag trivdes toppen med mina kompisar när vi hade håltimmar, lunch eller rast. Det var det bästa med gymnasietiden, skrattar hon. En studieledare sade åt mig att ”med dina betyg så blir man ingenting i framtiden, Cecilia”. Det fungerande utmärkt som motivation. Jag läste in gymnasiet på folkhögskola och gick ut med toppbetyg.


Intresset för kartor har alltid varit stort och kartor är en del av geografin, så snart befann hos sig i skolan igen. Nu för att lära ut geografi till skolans elever. Cecilia är utbildad geograf och har haft anställning hos Vetenskapsakademien och som miljösakkunnig i Riksdagen.


Efter hemkomst och med den polära erfarenheten i bagaget från Sydpolen erbjöds Cecilia arbete som polarguide. 


Arbetsuppgifterna i uppdraget som Polarguide till Arktis och Antarktis beskriver Cecilia bland annat som ”edutainment”, att på ett underhållande och rolig sätt lära medresenärerna om dessa sårbara områden och ge dem kunskap de sedan kan sprida vidare vid hemkomst.

 



För sin insats på Polarplatån belönades Cecilia med en medalj av National Science Foundation. Dokumentären Polarguiden, mamma på distans, visades av SVT och beskrev hennes arbete.


Cecilia har gett ut självbiografin Mina motpoler. En biografi som berättar om det utmanande i att vara mamma, polarguide och forskare, samtidigt. Boken har tre olika delar.  En reseskildring och en beskrivning av hur det är att vara kvinna i en mansdominerad värld. Den tredje handlar om hur det är att vara människa och mänsklig, samt hur man övervinner sina rädslor och hanterar sina fel och brister.


Hon lockas och triggas av tankar kring olikheter och likheter, kvinnligt och manligt, historiskt och kulturellt. När hon föreläser sker det gärna kring ämnen som Vi är varandras arbetsmiljö eller tankar kring de normer som finns om hur ett samhälle ska fungera och vilka som ingår: Det nya normala, som belyser samhällsutmaningar som klimat, jämställdhet och migration.


De senaste fyra åren har Cecilia arbetat som expert inom Internationell handel, tullfrågor, infrastruktur och logistik.  I dagarna har hon ett signat och klart avtal som innebär att hon återigen ska ge sig ut i de polärara områden, så den jägarexamen som pågår skjuts på framtiden.  Det har hänt mycket i hur företag idag arbetar med upplevelser och äventyr. Utbildningsfrågan och hållbarhetsfrågan är viktigare än någonsin och har dessutom på allvar lyfts fram i rampljuset.


– Framtiden ser i flera avseenden ljus ut. Miljöfrågor som vi väckte inför riksdagen och andra organisation för över 25 år sedan, ett oerhört slitigt arbete, lyfts idag upp av ungdomar som Greta Thunberg.  Det känns mycket hoppfullt med all världens ”Gretor” som trycker på. Jag avrundar gärna med att uttrycka min tacksamhet över dagens engagerade ungdomar: ”so don´t touch the Gretas”.


Text: Elisabeth Tollemark 

Foto: Polar Latitudes / Privat / Svenska Kunskapsförlaget AB

2019-05-03
Dela artikel
banner image

Sponsrade artiklar

Artiklar publicerade på webbplatsen som inte är märkta redaktionellt är betalda samarbeten.

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Enterprise Magazine använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.

Cookies