Per Holknekt
Från brädan till scenen
Niclas Malmberg såg Salsta första gången i början av 2000-talet, på en rundresa för politiker och tjänstemän i Uppsala kommun. Statens fastighetsverk rustade då upp slottet, restaurangkök, anpassade toaletter - för att det skulle bli klubbstuga åt golfklubben på sjöbotten, som ville växa till 18 hål med slottet som nav.
Så blev det inte. En stor minoritet av medlemmarna ville inte vara med på det dyra hyresavtalet, de lämnade klubben, och den knappa majoritet som drivit igenom idén hade inte råd att fortsätta driva verksamheten. Klubben gick kort därefter i konkurs. Kvar stod ett helt nyrenoverat slott utan någon hyresgäst.
Niclas hade under tiden flyttat till Vattholma, tre kilometer bort, och gått vidare från Uppsalapolitiken till riksdagen. Efter valet 2018 lämnade han politiken, frilansade som journalist - han är journalist i botten - och kontaktade Fastighetsverket. Vid årsskiftet 2019/2020 tog han över. Med sig in i bolaget fick han Markus Segersvärd, som arbetade med marknadsföring, och hans hustru Linda Karlsberg, museichef i Enköping.
Några veckor senare kom pandemin.
“Först kändes det som att timingen var ett totalt kaos, men det visade sig lösa sig rätt så bra”, säger Niclas. Guidningarna fick begränsas till sju besökare, åtta i rummet. Många små grupper i stället för få stora. Och i de små grupperna hördes något som inte stod i affärsplanen: frågorna handlade inte om barockarkitektur, utan om spökhistorierna och blodfläcken.
Först styrde han tillbaka mot de historiska fakta. Sedan lyssnade han. I dag arrangerar slottet spökvandringar i mörker, och gäster kan stanna över natten och leta själva.
Tillväxten har kommit utifrån lika mycket som inifrån. Studieförbund har hållit målerikurser, ett engelskt teatersällskap återkommer varje sommar med en ny Shakespeare-pjäs i slottsparken, i somras “Macbeth”. Hösten 2020 hörde Jocke och Jonna av sig och spelade in första säsongen av “Hide and Seek” på slottet. De jagades aldrig; de ringde själva. Efteråt kom en helt ny publik av spökintresserade ungdomar. SVT har filmat hela 1700-talsavsnittet av “Historien om Sverige” i miljöerna.
“Vi har vuxit på organiskt utifrån att folk märkt att det här är ett ställe dit man kan komma om man har en idé och genomföra den.”
Maten sköts av entreprenören Sandra, som driver caféet och restaurangen på slottet. Det gamla restaurangköket - installerat till golfklubbens klubbstuga som aldrig blev av - gör att allt kan bakas och lagas på plats.
“Det är slottsbakat det som säljs här, istället för att vara delikatobollar importerade någon annanstans ifrån”, säger Niclas.
Flexibiliteten är en del av affären. Beställs det i förväg kan köket leverera middagar för bröllop och fester, och för riktigt stora sällskap finns gamla stallbyggnaden med plats för flera hundra gäster. För dagskonferenserna kombineras luncher med mordgåtor eller rundvandringar. Övernattningsplatserna är däremot få, några finns i ena paviljongen - vilket gör dagsbesöket till grundformatet.
För två år sedan hamnade Salsta på Fastighetsverkets lista över möjliga försäljningsobjekt. Namninsamlingar följde, liksom protester från historiker och konstvetare - Herman Lindqvist, en av dem, håller föredrag på slottet i oktober. Nationalmuseum, som äger inventarierna, slog fast att konsten inte var till salu och skulle magasineras vid en försäljning. En köpare hade fått ett tomt skal. I maj satte även Riksantikvarieämbetet ner foten: Salsta ska förbli statligt ägt.
Den 6 september invigs en ny utställning, byggd på material som dök upp av en slump. En kvinna ringde som städat ur sin mormors lägenhet och hittat räkenskaper från Eva Horns tid som slottsfru Salsta, fram till 1740. Niclas hustru, Hanna Bendz, historiker och kunnig i 1700-talssvenska, har gått igenom dem. Nu finns namn på pigorna och exakta uppgifter om löner och arbete. Och belägg för julgranar på Salsta fyra år före den tidigare äldsta kända i Sverige.
Drivkraften? Tacksamheten från människorna runtomkring.
“Det är en stor kontrast till mitt tidigare arbete inom politiken, där folk nästan bara hörde av sig när de var sura över något.”

Sponsrade artiklar
Artiklar publicerade på webbplatsen som inte är märkta redaktionellt är betalda samarbeten.