EM_per-holknekt_01

Från brädan till scenen

Om din bild av Per Olof Holknekt, liksom min, var att han är en stark, självmedveten och vass karaktär riskerar den nu att rasera. Kvällen innan jag träffade honom för denna intervju närvarade jag vid hans föreläsning i Helsingborg och fick där ta del av många känslosamma berättelser från en ovanligt spännande, mångfacetterad och inspirerande livsresa. Levererade av en skör, osäker men ändå glödande Per.


Under Pers föreläsning kastas du mellan högt och lågt. De två timmarna som Per står på scen går blixtsnabbt och lämnar dig med en blandad känsla av lycka, glada skratt, bedrövelse, hoppfullhet och stora tårar. En berg- och dalbana, helt enkelt.


– Jag trodde att jag hade berättat allt, säger Per och syftar på sin självbiografi Per Holknekt 1960-2014, men nu vet jag att jag knappt hade börjat. Jag är skyldig livet att dela med mig av mina erfarenheter, tillägger han.


Per har levt 57 år av extremt mycket svall, högt och lågt och lärt sig mycket genom dyrköpta erfarenheter. Han föddes den 27 april 1960 i Falun. Senare i livet, vid sina unga tonår var han på resa i USA och blev ombedd av en kompis att köpa hem en skateboard. ”Vad är det?” undrade Per förvånat och fick svaret: ”En bräda på hjul.” Han köpte en bräda och ställde sig nyfiket på den. Det dröjde inte länge innan han fattade tyckte för skateboarden och väl hemma i Falun hade han med sig två - en till sig och en till kompisen. Ett par veckor senare gick den dock sönder.


– På den tiden kunde man inte köpa en skateboard utan fick bygga en egen.


Det fanns inte heller skateboardkläder så man fick skapa egna, det fanns ingen tidning så man fick starta en egen, det fanns inga trick så man fick utveckla dem själv – och allt det gjorde jag, säger Per entusiastiskt.

Senare kom Per att förstå vad skatebording skulle betyda för vilsna ungdomar och berättar att det främst var bråkstakarna som drog sig till den.




”På den tiden kunde man inte köpa en skateboard utan fick bygga den själv, så det gjorde jag. Det fanns inte heller skateboardkläder så man fick skapa egna, det fanns ingen tidning så man fick starta en egen – och allt det gjorde jag.”




– Vi fann en gemenskap och trygghet som ingen annan ville erbjuda oss, och jag förstod att det skulle vara stävjande för det destruktiva och omvandla det till något kreativt. I och med det bad jag staten om hjälp, men fick inget svar. 30 år senare står jag på skateboardsgalan och moderatorerna var jag och Mona Salin - från den tidigare regeringen jag hade tillskrivit. Framför en stor publik tog jag chansen att dra ner byxorna på henne och berätta hur allt egentligen kom till, säger Per och skrattar.


Han utvecklar varför sporten var en perfekt sysselsättning för de ungdomar som i Falun levde med destruktiva beteenden.


– Om vi blickar ut över samhället ser vi att de som inte känner tillhörighet är extremt lättfrestade till destruktiva former av gemenskap. Känner man ingen tillhörighet och det kommer en kontraproduktiv organisation som säger ”kom och lek med oss.” Då går du dit och får en tillhörighet, även om den inte är vacker.


Just därför kan Per idag, när han ser tillbaka på åren i Falun, vara vissa företag i kommunen evigt tacksam.


– På den tiden var det mest punkare som åkte skateboard, vilket inte var populärt. Men när Mercedes i Falun lät mig, och många andra ungdomar nyttja deras garage för att umgås och åka skateboard kunde vi samlas där och hålla oss borta från trubbel.


Med den bakgrunden är det inte helt överraskande att Per blev Sveriges första skateboardproffs. 1980 flyttade han till Kalifornien för att bygga vidare på drömmen som skateboardstjärna. Väl där grundade han världens första skateboardtidsskrift, Transworld Skateboarding. Men redan 1984 återvände han till Sverige och hade under åren i USA hamnat i missbruksproblem. Ett missbruk som länge hade ett hårt grepp om Pers liv och resulterade i att han år 2000 förlorade allt och blev hemlös. Utblottad och hemlös började han sin tuffa kamp mot ett nyktert och drogfritt liv. Han reste sig, grundade det börsnoterade modehuset Odd Molly och blev mångmiljonär. Så här lyder starten på den framgångssagan:


– År 2002 gjorde jag en marknadsundersökning där jag bad 1000 svenska kvinnor besvara frågan ”Är du intresserad av mode eller kläder?” 7 % var intresserade av mode och 93 % av kläder. Jag förstod då att hela modeindustrin och all media kring mode hade riktat sig mot de 7 procenten och övriga 93 hade aldrig fått en klapp på kinden, förklarar Per.


Därmed hittade han en lucka i branschen och alla möjligheter stod vidöppna. Man måste våga ta beslutet och gå på magkänslan, säger han och fortsätter, det är precis det jag alltid gjort.


 – ”You are perfect only because you are not” – det var den känslan vi lanserade i klädindustrin och fick vårt genombrott. Den känslan kom ifrån tiden då jag var skateboardproffs i USA och vi hade ett stort hov av tjejer som festade och hade roligt med oss på turné. Alla tjejer försökte alltid imponera på oss grabbar, utom en. Hon var extremt cool i sig själv och det var så klart henne alla ville ha. Hennes namn var Lilja Molly. Hon var inte konstig, inte avvikande, hon var bara sig själv och vågade stå för den hon var – Odd Molly.


Ett par år senare fick alkoholen Per i sitt grepp igen och en ny kamp inleddes. 2013 tillkännagav han att han lämnar ledningsarbetet med Odd Molly. Pers alla fram- och motgångar har resulterat i att han idag är självkritisk och ständigt präglad av osäkerhet.


– Jag försöker lära mig själv att älska mig själv, genom mig själv. Alla har nog ett bekräftelsebehov och det är okej, men jag måste komma ur det. Jag var den som sprang på premiärer, fotades, hamnade i tidningar och hörde hur fantastisk jag var, men så fick det ett abrupt slut. Jag var inte längre välkommen vid sådana tillställningar och tappade då bort mig själv.



Per förklarar att han har en ganska skev självbild. I min ensamhet tycker jag om mig själv men bland folk gör jag det inte, säger han. Trots det turnerar han landet runt och håller föredrag? 


– Ja, jag vet, det är oklart. Jag är en vanlig kille från landet som åstadkommit ovanligt mycket och känner att jag är skyldig livet att ge tillbaka, säger Per.

 

Han är tydlig med att hans föreläsningar inte enbart handlar om att han ska berätta om sitt liv, utan främst ge tips och råd och odla en djupare tanke hos åhöraren.


– Efter en föreläsning nyligen kom det fram ett gäng grabbar till mig och sa att jag måste vara deras tvillingsjäl. Och för mig betyder det att jag öppnat upp något hos dem de inte visste fanns. Jag kommer åt något som är jobbigt men tryggheten för dem blir att de inte är ensamma. Jag har ju precis yttrat det. Och just det betyder enormt mycket för mig.


Per menar själv att han föreläser långt ifrån konstens alla regler. Det blir mycket cliffhangers som aldrig kommer till skott och jag jobbar enbart på feeling, och helt ovetenskapligt, säger han och påminns om en händelse:


– Jag var på Linköpings universitet och föreläste för retorikstudenter och deras professorer. Det var en tuff match att gå men efteråt kom deras högsta chef fram till mig och sa ”på 1.5 timme har du raserat allt vi har lärt dessa ungdomar i 3 år men fasiken vad bra det var”, berättar Per och skrattar.

 

Jag har förstått att Per inte älskar frågan, men den känns nödvändig – Var finner du din inspiration?


– Jag försöker leva så nära verkligheten jag bara kan och försöker att lista ut den. Det är ingen enkel match. Under tiden jag gör det så konsumerar jag ingen musik, jag ser inga serier, inga filmer, går inte på teater eller bio. Jag kollar mig omkring, känner av hur jag mår? Hur vi mår? Och där blir jag inspirerad. Gör någon mig glad blir jag inspirerad till att göra någon annan glad. Svårare än så är det inte. Samma sak om man får uppleva något av smärtsam karaktär, våga prata om det, vänd ut och in på det och leverera en finare förpackning.


Nytt tåg av framgångar 

I fjol tilldelades Per priset som ”Årets svenska digitala influenser 2017”. Han belönades för sitt sätt att ta vara på den digitala världens möjligheter och bidra till ett gynnsamt digitalt klimat. 


– Jag vet inte ens vad fan jag håller på det men tydligen funkar det, säger Per och förklarar att han på Likedin ifrågasätter strukturer och metoder i ett konstruktivt syfte. Jag har en stor profil och når ut till många, så visst måste man utnyttja sin plattform. Men, allt jag skriver där är skrivet med glimten i ögat.


Den 15 januari 2018 startade Per en Youtube-kanal som kommer att sända 1 avsnitt om dagen, året runt. Plus ett längre avsnitt i veckan där det bjuds in en gäst - en affärsman eller kvinna som arbetat annorlunda för att nå sin framgång.


– Kanalen heter Business Punk, säger Per och ser nöjd ut. Nu ska näringslivet få känna sig busiga, lite som att sätta på sig en hårdrocks t-shirt, avslutar han och skrattar gott.



Text: Caroline Ego

Foto: Robin Berglund


2018-04-20
Dela artikel
banner image

Sponsrade artiklar

Artiklar publicerade på webbplatsen som inte är märkta redaktionellt är betalda samarbeten.

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Enterprise Magazine använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.

Cookies