Text: Gustaf Andersson | Foto: Privat
Året är 1970. Beatles splittras och Sverige får en enkammarriksdag. Samma år blir Ingrid Pramling Samuelsson klar med sin förskollärarutbildning, och sedan dess har hon levt och påverkat den svenska förskolan med en hänförelse som aldrig tycks sina.
Tidigt efter examen fick Ingrid arbete som förskollärare för småbarn och var redan då inblandad i olika fortbildningsverksamheter. Steget tillbaka till den akademiska världen föll sig därmed naturligt. Sedan 1996 är hon professor i pedagogik med inriktning mot de tidiga barnåren vid Göteborgs universitet, och den 5 oktober 2016 fyllde hon 70 år. Men Ingrid har inga planer på att sluta.
– När jag tittar i spegeln ser jag ingen 35-åring längre, men inombords är jag samma människa. Visst, jag måste lägga mig tidigare på kvällarna och kan inte längre sitta uppe och läsa till klockan ett på natten, men annars är det inte så stort skillnad.
– Jag får fortfarande väldigt mycket uppdrag, många utomlands. I november ska jag exempelvis till New York och fick just ett erbjudande om att komma till Shanghai.
Under de senaste 25 åren har hon arbetat globalt med sin forskning. År 2006 klev Ingrid även in på en annan internationell arena, en mer lobby- och policyinriktad sådan, då hon dels valdes till världspresident för organisationen Omep, dels tilldelades en Unescoprofessur. Ett, som hon kallar det, ändlöst, hierarkiskt, tålamodsprövande men även spännande uppdrag.
"Jag hade en egen gräddfil och fick ofta alla pengar som jag sökte."
Få andra personer har påverkat svensk förskoleforskning som Ingrid Pramling Samuelsson. Genom åren har hon bland annat varit med och utvecklat magisterprogram, forskarkurser och forskarskolor. Att hon själv hade en yrkesbakgrund som förskollärare när hon började forska säger Ingrid var en stor fördel eftersom hon på universitetet kunde vara mycket mer kritisk än sina kollegor tack vare sin erfarenhet, insyn och förståelse.
– Sedan har jag alltid strävat efter att göra populärvetenskapliga böcker av min forskning för att det ska komma tillbaka ut till fältet.
Att planera karriärvägar har aldrig funnits i hennes liv. Ingrid har genom åren arbetade på och tyckt det varit kul, och eftersom väldigt få förskollärare gick vidare till akademiska studier under 70-talet gick det väldigt enkelt. Ingrid blev lite unik.
– Jag kan inte påstå att jag haft några större motgångar i min yrkeskarriär. Jag hade en egen gräddfil och fick ofta alla pengar som jag sökte.
Fortfarande är det mycket att stå i på hemmaplan. Nyligen stod det klart att hennes forskarteam fått EU-pengar till ett nytt projekt som handlar om tvåspråkighet, om att lära ett andra språk inom förskolan. Sedan arbetar Ingrid även med Västra Götalandsregionen, där en pilotstudie som handlar om att skapa en jämlik förskola är genomförd, som man hoppas ska komma in i nästa fas under 2017.
– Det är en kartläggning där barn, föräldrar, förskollärare och chefer har intervjuats. Även om det bara är en pilotstudie i fyra kommuner har vi sett att det finns många barn som man varken läser för hemma eller i förskolan. Dessa barn är riskbarn, säger hon.
Att hon är orolig över detta är tydligt. Ingrid poängterar att det inte är någon slump att de barn som har lätt för att lära sig att läsa i skolan är samma barn som man har läst för, och pratat om böcker med, hemma.
– Det är det som förskolan ska bidra med, att ge alla barn samma start. Det är där grunden ska läggas, i stället för att försöka lappa och laga senare i barnens liv.
"Det finns excellenta förskolor, bra förskolor och det finns också dåliga förskolor."
Sedan hon började sin förskollärarutbildning i slutet av 60-talet har mycket hänt. Till exempel går i dag nästan alla barn i förskola, och som verksamhet har förskolan blivit mycket mer professionell. Generellt är förskolan mycket mer kunskapsorienterad numera, med ett tydligt pedagogiskt uppdrag och samma intentioner för alla barn. En utveckling som gått i den riktning Ingrid önskat.
– På ett sätt har vi en bra förskola i jämförelse med många andra länder, men vi har också sett i våra studier att det är en stor variation på kvalitet. Det finns excellenta förskolor, bra förskolor och det finns också dåliga förskolor. Även om det finns många problem borde ambitionen alltid vara att fånga alla barn och få dem med på båten.
Hennes intresse för barn började tidigt. Uppvuxen i det lilla fiskesamhället Borstahusen i västra Skåne passade hon alltid en massa barn, något hon i dag inte kan förstå att hon faktiskt fick, eftersom hon själv var väldigt ung.
– Jag har alltid fascinerats av ungar och tyckt att det är intressant att följa och se vad de hittar på. Och när jag själv fick barn sa en av fiskartanterna till min mamma ”det var väl för väl att hon fick ett eget barn så att hon slipper dras med alla andras”, säger Ingrid och skrattar.
I dag har hon två söner, två bonusbarn samt åtta barnbarn och bonusbarnbarn – samt papegojan Egon som skriker till i bakgrunden under vårt telefonsamtal.
– Han är som ett extra barn, ett ganska bångstyrigt sådant. Han är 16 år nu, men de kan ju bli 70 år så vi får se hur gammal han blir.
Får han en kunskapsorienterad uppväxt?
– Absolut, jag pratar som bara den med honom, men ibland är han lite påfrestande. Ha ha ha!
Ingrid Pramling Samuelsson
Familj: Maken Bosse Samuelsson, två söner, två bonusbarn, åtta barnbarn och bonusbarnbarn samt papegojan Egon.
Gör: Professor i pedagogik med inriktning mot de tidiga barnaåren vid Göteborgs universitet och Unescoprofessor i Early Childhood Education and Sustainable Development.
Karriärväg: Förskollärare, föreståndare, pedagogik- och metodiklärare, fil dr i pedagogik, docent i pedagogik, professor i pedagogik.