Hur kan hushållens skulder vara både större och mindre än någonsin?

Skulderna har vuxit snabbare än inkomsterna
Den första sanningen – att svenska hushåll aldrig varit skyldiga så mycket pengar som nu – syns tydligast när skulderna ställs mot inkomsterna. Skuldkvoten, alltså skulderna i procent av den disponibla inkomsten, låg på 93 procent år 1980. Efter avregleringen av kreditmarknaden steg den till 132 procent 1988. Skattereformen och 1990-talskrisen pressade sedan tillbaka den till omkring 94 procent i mitten av decenniet.

Därefter har kurvan i huvudsak pekat uppåt. Stigande bostadspriser och låga räntor drev skuldkvoten till en topp på 198 procent 2021. Räntehöjningarna därefter bromsade utvecklingen, och 2025 låg kvoten på 172,7 procent. I kronor uppgick hushållens skulder andra kvartalet 2026 till 5 590 miljarder, nästan lika mycket som Sveriges årliga BNP.

Under samma period har tillgångarna vuxit ännu snabbare. År 1980 motsvarade hushållens lån 60 procent av deras finansiella tillgångar, och 2025 var andelen knappt 24 procent. Där finns den andra sanningen, och den kräver en närmare förklaring.

Tillgångarna finns på andra ställen
Den andra sanningen – att lånen motsvarar den minsta andelen av de finansiella tillgångarna sedan åtminstone 1980 – bygger på ett genomsnitt som döljer två saker.

Det första är att skulder och tillgångar ofta finns i olika hushåll. Stora förmögenheter hos en del hushåll sänker den samlade belåningsgraden men hjälper inte dem som bär skulderna. Det andra är att en betydande del av tillgångsökningen består av pensionssparande. De pengarna är låsta fram till pensionen och kan inte användas för att betala krediter i dag.

För hushåll utan buffert avgör därför skuldernas sammansättning hur tungt de väger. Enligt SCB:s finansmarknadsstatistik utgjorde konsumtionslånen i juli 2026 bara 6 procent av hushållens lån, men de kostar betydligt mer än sin andel. År 2022 stod de för 7 procent av lånestocken och för 23 procent av hushållens samlade räntebetalningar. Finansinspektionen har dessutom sett att många låntagare redan har flera krediter och tar nya lån för att lösa gamla.

Att nya lån används för att lösa gamla kan betyda två olika saker. I det ena fallet läggs en ny kredit ovanpå de befintliga och den totala skulden växer. I det andra används lånet för att samla lån och krediter till en enda skuld, och flera räntor, avgifter och förfallodagar ersätts av en. Effekten på kostnaden avgörs av skillnaden mellan den nya räntan och snitträntan på de lån som löses, och av om de gamla krediterna avslutas eller fortsätter att användas.

Där de två sanningarna möts
När krediterna i stället fortsätter att växa syns det till slut hos Kronofogden. Vid årsskiftet 2025/2026 hade nästan 450 000 personer skulder registrerade där, sammanlagt 154 miljarder kronor. Beloppet har ökat med 76 procent på fem år, och drygt 30 procent av det består av räntor och avgifter. Skulderna är dessutom starkt koncentrerade, och de fem procent som är mest skuldsatta står för drygt hälften av summan.

Kronofogdens siffror visar samma mönster som genomsnitten döljer. Sett till hela befolkningen har hushållen mer skulder än tidigare men också betydligt större tillgångar att ställa mot dem. För en mindre grupp saknas den motvikten, och det är där betalningsproblemen samlas. Det är så skulderna kan vara både större och mindre än någonsin på samma gång. Kronofogden räknade i början av året med att antalet skuldsatta skulle börja minska under 2026, och de kommande årens siffror visar om den bedömningen håller.