Evan står i skuggan av vår musikaliska tidlöshet

Pontus Hagberg är mannen som sedan barnsben kämpat för att följa sitt kall. Hela tiden har musiken varit den styrande kraften i hans väg att nå målet. För Pontus är målet att bli popstjärna och kunna leva på sin musik under rätt förutsättningar.

Under 80-talet dominerades han hårt av Kraftwerk, Alphaville och Depeche Mode parallellt som han fick följa med sin far som sjöng i kyrkokörer. Det magnifikt klassiska fanns där i kontrast till de elektroniska intrycken från syntmusiken. Dessutom spelade hans syster violin under hela hans uppväxt vilket gjorde att han indirekt lärde sig att frasera och arrangera det också. Däremot blev det svårare när han med sina korta pojkfingrar inte nådde mellan tangenterna när han skulle spela Chopin hemma på pianot.

Väl i gymnasiet gick han naturlinjen där klasskompisarna blev läkare och dataexperter medan det svarta överulliga fåret Pontus fortfarande skulle bli popstjärna.

Problemet med Pontus var att han inte kunde låta det vara! Dragningen till musiken var så stor att allt annat hade känts som ett miserabelt och själsförlorande snedsteg rakt ut i vakuumets kväveri. 

– Jag kan inte låta det vara! Jag måste göra det! Det är så det är, man måste göra det! 

Pontus tittar på mig i en blandning av maximerad självklarhet och plågat mörker. Kreatörer vet vad som krävs i uppoffring och hårslitande frustration för att framkalla sina mästerverk. Vägen till perfektionism kan vara lång och han berättar hur han arbetade med en specifik låt under ett helt år efter det att den var färdig, men dock inte perfekt och fullständig! Tillslut blev han nöjd och kunde släppa taget och gå vidare i sin musikaliska utveckling. 

Det som ikoniserar Evan är att alla hans låtar har ett riktigt avslut. Musiken tonas inte bara bort i tystnad utan varje låt blir ett riktigt färdigt komplett kapitel för hela cd-albumet.

Eftersom Pontus drogs till olika musikstilar var han inte främmande att testa på det som kändes rätt. Alltid med fokus på att nå stjärnorna. I detta skapade han sin egen personliga stil, främst som pseudonymen Evan. Där kunde han få fram det elektroniska syntsoundet tillsammans med klassiska instrument. På detta exploaterade han sin oerhört starka och kärlekstörstande stämma som gav musiken en magnifik helhet. Det blev originellt och det stack ut i mängden. 

Ibland har stilens utveckling inte legat i fas med tidens musik och Pontus har tagit en del bakslag under sin karriär. Med facit i hand har han många gånger varit före sin tid och gjort musik som först blivit populär något eller några år senare. Exempelvis producerade han en operainspirerad låt med Therese Andersson som hon framförde på Melodifestivalen 2008. Något som fick en ljummen respons. Året efter var Sverige plötsligt mer mottaglig och Malena Ernman vann med sin starkt operainspirerande låt som fick representera Sverige i Eurovision Song Contest. Han körde sin 80-tals revival redan i början på 2000-talet som Evan och fick visserligen några hits men det skulle antagligen gett en större effekt några år senare när musikindustrin hade börjat titta tillbaka på forna musiktider.

Idag utgör musiken 50 procent och han är helt bekväm med det. Hans fru Malin driver familjeföretaget Hudikhus där Pontus tar hand om marknadsföringen. 

– Under en period kunde jag leva helt på musiken där intäkter kom från flera källor. Dock märkte jag att min kreativa ådra hämmades under ekonomisk press, säger Pontus, och det blev allt svårare att skapa musik helhjärtat fullt ut.

Sidoprojektet Dj Roine var inte helt perfekt i tiden men gav fortfarande inkomst. Idag är det ett pausat eller rentav färdigt kapitel. Däremot som syntkreatören Firechild har han hela tiden mer att ge. Pontus ser det som terapi och han kan visualisera loss i sin studio obehindrat. Firechild kommer alltid att följa med honom och ge kraft åt hans skapande. 

”Jag beskådar Pontus sittande i Hudikhus egna byggnad längs Östersjön centralt i Hudiksvall. Han är elmotorn i en Tesla, tyst och överraskande drivande”

Jag beskådar Pontus sittande i Hudikhus egna byggnad längs Östersjön centralt i Hudiksvall. Han är elmotorn i en Tesla, tyst och överraskande drivande. Nu i laddningsläge i väntan på att accelerera igång nästa energivåg. Och faktiskt är det så! Tillsammans med Linus Wester har han startat upp vår nästa stora musikexport, Symphony of Sweden. En blandning av pop, metal och filmmusik dramatiskt framförd av Linus mäktiga stämma. Även denna gång är kämpandet efter ljuset, bekräftelsen och kärleken den drivande aspekten i deras musik. Även denna gång har Pontus blandat sin erfarenhet av stilar. Även denna gång är målet inställt mot stjärnorna! 

Text & foto: Martin van Destru