Mercedes Murat
Konstnären som balanserar känslofylld konst med hårt fysiskt arbete.
När Enterprise Magazine slår sig ned med Harrysson och ställer första frågan “Vem är Harrysson när han inte driver Harrys Flaggvakter?” Frågan hänger i luften en stund, svaret kommer till slut, och det är ärligt, “det finns nog ingen annan Harrysson, det finns bara han som driver företaget, och som har ett stort hjärta för motorer och bilar.”
Det är en bra ingång till en företagare som i snart 20 år har byggt en verksamhet kring en av vägarnas mest osynliga och mest underskattade uppgifter.
Det som gjorde skillnaden, menar han, var att han fick med sig människor som drog åt samma håll. “Jag har haft fruktansvärt duktiga medarbetare som har varit med och puschat på.”
Något stort såg han ändå tidigt. “Jag kände nog direkt att det här går nog att göra något bra av.” Hur stort det skulle bli hade han ingen aning om. Idag sysselsätter Harrys Flaggvakter mellan 100 och 150 personer. För drygt tio år sedan var de runt 30, och då var en egen TMA-bil, ett lastbilsmonterat krockskydd, en dröm på gränsen till övermod. Nu står ett dussinta TMA-bilarl på parkeringen.
“Vi har alltid varit ett småföretag, vi tänker smått”, säger han. Det är en sanning med modifikation, men den förklarar hållningen, kunderna ställer man upp för till 120 procent, och samarbetet med medarbetarna ute på vägarna är grunden för allt. “Jobbar vi inte tillsammans så fungerar det inte. Det är inte vi och ni, det är vi tillsammans.”
Slutkunden är i nio fall av tio Trafikverket, ofta via entreprenörer som Svevia, NCC och Skanska. Verksamheten täcker främst västra och södra Sverige. Utöver flaggvakter och TMA-bilar hjälper bolaget till med det mesta som rör arbete på väg, och logistiken bakom en enkel avstängning är större än de flesta anar.
Ett yrke som aldrig går att automatisera
Att stå med en flagga på en väg ser enkelt ut. Det är det inte. Harrison beskriver ett yrke som handlar om stress, väder och personkemi, varje bil som passerar rymmer en människa med sitt eget humör, och flaggvakten ska se till att personen är nöjd när bilen rullar vidare. Det finns inget bra väder, brukar han säga på kurserna. Solen ger ingen skugga, regnet kommer nerifrån och nätterna är långa och kalla.
Ändå kommer många tillbaka. Några har varit med sedan 2007, och andra har slutat, provat något annat och ringt efter ett eller två år för att fråga om de får komma tillbaka. Harrysson ler åt det. Han minns själv sin första dag ute på vägen, ny plats och nya människor varje dag, och dessutom få betalt för det. “Jag älskar människor”, säger han.
Företaget rekryterar inte via Arbetsförmedlingen. Folk söker, Harrysson utbildar och ser till att de kommer ut i arbete. För många har det blivit en första anställning och ett språngbräde in i bygg- och anläggningsbranschen. Harrysson kallar det ett unikt företag där man ska kunna anställa nästan vem som helst, för uppgiften är att stå i vägen på ett säkert sätt. “Vi är nog de enda i landet som är rätt bra betalda för att vara i vägen för folk.”
Han ser också framtiden utan oro. Krav från Trafikverket och trafikmiljön blir hårdare. Hade han känt till dagens krav när han startade hade han kanske aldrig vågat, erkänner han. Men nu vänjer man sig vid dem, och behovet av säkra avstängningar försvinner inte. “Det kommer alltid behövas säkerhet.”

Under sommaren fick han en tydlig bekräftelse. När han blev akut sjuk i juli var han borta i två månader. Kontoret tog över och löste sådant de aldrig tidigare hade gjort, och verksamheten fortsatte. “Så man har varit frånvarande i två månader och det har ändå funkat.”
Flera intressenter har velat köpa bolaget, och han har sagt nej varje gång. Anledningen är att många i huset följer honom: “Jag vet att jag har folk i huset som säger att när jag slutar så slutar de. Då säljer jag egentligen en tom kartong.” Pengarna vore trevliga, medger han, men hans önskan är att den som tar över ska förvalta företaget på samma sätt som han själv har gjort. Sonen Kevin jobbar redan i bolaget, och att han en dag kan ta över rodret ser Harrysson som en möjlighet, inte ett krav. Sina andra barn har han medvetet styrt mot egna vägar.

Det finns gott om saker att fylla tiden med. Utanför Brålanda bygger han nu ett nytt hus, med en verkstad där han kan meka med firmabilarna. Och så är det Monster Race, som han delar med Kevin. I verkstaden står en fem ton tung bil. “Det är mitt sätt att koppla av”, säger Harrysson, som lägger lika mycket omsorg på publikens säkerhet där som på vägarna.
Dessutom finns spökrundan. Den började som en födelsedagsidé för Kevins klasskamrater och växte till ett evenemang med över tusen besökare. Harrysson drömmer om ett eget spökhus, kanske när pensionen kommer, säger han och skrattar.
Nästa år fyller Harrys Flaggvakter 20 år. Något jubileum är inte planerat. Men Harrysson har en bild i huvudet av hur det ska sluta, han är 70 år, kör en gammal V8 på en landsväg, och bakom en kurva står en av företagets bilar och stoppar honom. “Då vet jag att det är något jag har varit med och skapat.”
Författare: Camilla Karlsson, Enterprise Magazine
Sponsrade artiklar
Artiklar publicerade på webbplatsen som inte är märkta redaktionellt är betalda samarbeten.