Hydrofobering av fasad – så skyddar du tegel och betong

En torr fasad står emot mer än en blöt. Genom att hålla materialet torrt skyddar behandlingen mot frostsprängning, biologisk påväxt och onödiga värmeförluster. Men effekten står och faller med förarbetet – ett torrt underlag, lagade sprickor och rätt medel för materialet är det som skiljer en fungerande barriär från ett flammigt skikt som gör mer skada än nytta.

Hydrofobering är dessutom ett förebyggande skydd, inte en reparation. Läggs det på en sprucken eller blöt vägg, eller där markfukt tränger upp, stängs fukten in och kan på sikt spjälka av hela ytan.

Vad är hydrofobering?

Hydrofobering är en icke-filmbildande behandling där ett kiselorganiskt medel sugs in i materialets porsystem. Medlet lägger sig längs porväggarna, inte som en hinna utanpå ytan.

Skillnaden mot en filmbildande försegling är avgörande. En film lägger sig som ett skikt ovanpå fasaden och stänger porerna. Hydrofoberingen håller porsystemet öppet, så att fasaden kan andas.

Metoden lämpar sig bäst för sugande mineraliska material – tegel, betong, puts och sandsten. Ytor som inte suger något har varken porer att fylla eller nytta av behandlingen.

Så fungerar silan och siloxan

Silaner och siloxaner är de dominerande verksamma ämnena i modern hydrofobering. De reagerar med underlaget och bildar ett vattenavvisande skikt längs porväggarna.

Mekaniken är enklare än den låter. På en obehandlad yta drar poren aktivt in vatten, precis som en svamp. Efter behandlingen ändras porväggens egenskaper så att vattnet stöts bort istället för att sugas in. Man säger att kontaktvinkeln ändras – vattnet lägger sig i droppar istället för att bre ut sig.

Det viktiga är att själva poren inte täpps igen. Porens öppning är i stort sett lika stor som förut, vilket gör att vattenångan fortfarande kan passera. Diffusionsöppenheten bevaras.

Skillnaden mellan de två ämnena ligger i molekylstorleken. Silanmolekylen är mindre och tränger djupare in, vilket gör den lämplig för tät betong. Siloxanen är större och passar grövre porer, som i tegel och puts. Rätt val styrs alltså av underlaget – inte av vad som råkar finnas i lager.

Vad hydrofobering skyddar mot

De tre effekterna hänger ihop, men var och en är värd att förklara:

• Frostsprängning: Vatten som inte sugs in i materialet kan inte frysa och expandera. Utan fukt i porerna finns inget som spränger sönder ytan när det slår om till kyla.
• Biologisk påväxt: Alger, mögel, mossa och lav behöver ytfukt för att få fäste. En torr yta ger dem sämre förutsättningar att etablera sig.
• Värmeförluster: En fuktig vägg leder värme snabbare än en torr. Håller man materialet torrt bevaras dess isolerande förmåga bättre under den kalla årstiden.

Här är det viktigt att vara ärlig om storleksordningen. Att hålla väggen torr bevarar materialets isolerande förmåga, men effekten på fastighetens totala uppvärmningskostnad är måttlig om åtgärden inte kombineras med isolering. Byggnadens värmeförluster styrs av hela klimatskärmen, inte bara fasadytan. Utlovar någon en energibesparing på 30–50 procent enbart genom hydrofobering är det en överdrift.

Prestandan går också att mäta. För betong delar SS-EN 1504-2 in hydrofoberande impregnering efter inträngningsdjup, där Klass I är under 10 millimeter och Klass II minst 10 millimeter. För tegel och puts finns ingen motsvarande klassning.

Så går en hydrofobering till

En lyckad behandling bygger på två saker: ett torrt, rent underlag och rätt medel för materialet. Ordningsföljden spelar roll i varje steg.

1. Förundersökning – kolla underlaget, mät fukten och gör en bomkontroll för att hitta löst sittande puts eller betong.

2. Rengöring – tvätta bort påväxt, sot och damm, och skölj ur all saneringskemi ordentligt.

3. Reparation – laga sprickor och foga om innan behandlingen påbörjas.

4. Applicering – nerifrån och upp, vått-i-vått, i minst två tunna jämna lager.

5. Verifiering – ett vattendroppstest efter ett par veckor visar att skyddet sitter.

Att underlaget är torrt är inte en detalj utan själva förutsättningen. Är porerna vattenfyllda kan medlet inte sugas in kapillärt, och då stannar reaktionen vid ytan. Som tumregel bör fasaden ha stått fri från direkt regnpåslag i minst en vecka innan arbetet börjar.

Man arbetar nerifrån och upp med lågt spruttryck och håller en nedrinnande vätskespegel direkt under strålen. Den andra strykningen görs vått-i-vått, direkt efter den första, innan ytan hunnit bilda sin hydrofoba spärr. För ett vanligt fasadmedel ligger materialåtgången runt 0,7 liter per kvadratmeter på hårt tegel med smala fogar och upp mot 1,3 liter på poröst gult tegel med tjocka fogar.

Gör-det-själv eller fackman?

Att hydrofobera själv låter enkelt, men flera vanliga fel sänker resultatet. Fel medel, fel ordning eller behandling på en blöt eller sprucken vägg ger flammiga resultat och kan skada fasaden på sikt. Applicerar man uppifrån och ned rinner överskottet ned över torra partier och skapar synliga rinnmärken.

Finns det klotter eller gamla färgrester på fasaden behöver de saneras innan behandlingen – hos Klottersanering.se kan du läsa mer om hur det går till.

Hydrofobering av tegelfasad

Tegel är ett sugande material, och när det gäller hydrofobering av tegelfasad avgör rätt medel och rätt mängd hela resultatet. Till skillnad från tät betong kräver tegel ofta siloxan eller en kombination av silan och siloxan anpassad för grövre porer.

Här spelar materialvariationen en större roll än många tror. Poröst gult tegel med kalkbruksfogar suger betydligt mer medel än hårdbränt tegel med kompakta fogar. Silan ensamt kan dessutom avdunsta för snabbt ur högporöst tegel innan medlet hunnit reagera – därför lutar man mot siloxan.

Konsekvensen blir att man aldrig bör räkna med en schablonmängd. En provyta på det specifika objektet får avgöra hur mycket medel som krävs. Använder man för lite på gult tegel etableras ingen sammanhängande barriär, och då riskerar man fläckiga saltutfällningar istället för skydd.

När hydrofobering inte ska användas

Hydrofobering är ett förebyggande skydd på ett intakt underlag – inte en reparation. Ämnet överbryggar inga sprickor och fyller inga vittrade fogar. Att lägga det på en skadad yta fördröjer bara den reparation som behövs.

Behandla alltså inte när:

• Fasaden har sprickor bredare än cirka 0,2 mm – de måste tätas eller injekteras först.
• Det finns uppstigande markfukt eller vatten som tränger in bakom skiktet.
• Underlaget är blött eller vittrat.
• Invändig tilläggsisolering planeras utan att alla fogar, anslutningar och plåtbeslag först renoverats.

Det motintuitiva är värt att förklara rakt. På en obehandlad vägg avdunstar fukten vid ytan och salterna hamnar ofarligt utanpå. Stängs fukten in bakom ett hydrofobt skikt tvingas avdunstningszonen in i väggen, och salterna kristalliserar inuti materialet istället. Det bygger upp ett tryck som med tiden kan spjälka av hela det yttre skiktet.

Ett annat viktigt förbehåll: hydrofobering står emot regn och slagregn, men inte stående vatten under tryck. Den ersätter aldrig dränering eller fungerande plåtdetaljer. Släpper en krönplåt eller ett fönsterbleck in vatten hjälper ingen impregnering i världen.

Vad kostar hydrofobering per kvadratmeter?

Priset styrs av tre saker: underlagets sugförmåga, ytans skick och åtkomsten. Ett poröst gult tegel suger mer medel än hårt tegel eller tät betong, vilket ökar åtgången och därmed kostnaden per kvadratmeter.

Behöver sprickor lagas eller fogar tätas tillkommer det arbetet innan behandlingen ens kan börja. Ställningskostnad och arbetshöjd påverkar också slutsumman.

Eftersom varje fasad är olika är en generell prislapp missvisande. En exakt offert tas fram via en kostnadsfri bedömning på plats, där underlaget kan mätas och provytor göras.

Hur länge håller en hydrofobering?

Hur länge en hydrofobering håller beror på produkten, exponeringen, underlaget och att förarbetet gjorts rätt från början. Tillverkarens uppgift för det specifika medlet är det som gäller.

Väderstreck och slagregn spelar stor roll. En fasad som ligger mot det väder som drar in vått spolas hårdare än en skyddad gavel och tappar sitt skydd tidigare. Ett enkelt vattendroppstest visar när det börjar bli dags igen: pärlar vattnet fortfarande sitter skyddet, mörknar ytan är det dags att se över den.

Rätt förarbete avgör resultatet

Rätt utförd, på rätt underlag, skyddar hydrofobering tegel och betong i många år. Men bara om förarbetet gjorts rätt – ett torrt underlag, lagade sprickor och rätt medel för materialet.

Kort sammanfattning

• Hydrofobering gör tegel och betong vattenavvisande utan att täta porerna – fasaden andas fortfarande.
• Silan tränger djupast i tät betong, siloxan passar poröst tegel.
• Skyddet håller fasaden torr och skyddar därmed mot frostsprängning och biologisk påväxt.
• Metoden ska aldrig läggas på sprickor, en blöt vägg eller vid uppstigande markfukt – då gör den mer skada än nytta.
• Hur länge skyddet håller beror på produkt och exponering. Ett vattendroppstest visar när det är dags att behandla om.

Vanliga frågor om hydrofobering

Vad är skillnaden mellan hydrofobering och impregnering av fasad?

Hydrofobering är en typ av djupgående impregnering med silan eller siloxan som gör ytan vattenavvisande utan att bilda film. "Impregnering" är ett bredare begrepp, medan hydrofobering syftar specifikt på det diffusionsöppna skyddet som sätter sig längs porväggarna.

Hur ofta behöver en tegelfasad behandlas?

Det varierar med produkt och hur väderutsatt fasaden är. Ett vattendroppstest visar när det är dags – pärlar vattnet inte längre är det tid att behandla om.

Vilka fel gör man oftast när man impregnerar en tegelvägg själv?

De vanligaste felen är att behandla en blöt eller sprucken vägg, att applicera uppifrån och ned så att det bildas rinnmärken, samt att använda fel medel eller för lite på poröst tegel. Alla tre ger flammigt resultat.

Kan man använda samma produkt på både fasad och tak?

Inte alltid. Medlet måste väljas efter material och exponering, och en yta som ligger vågrätt och samlar vatten ställer andra krav än en vertikal fasad. Samma produkt passar därför inte automatiskt båda.

Kan en hydrofoberad fasad målas om senare?

Det är problematiskt. Hydrofoberingen gör underlaget vattenavvisande, och det är just den sugande ytan som mineralisk fasadfärg behöver för att binda. Ska fasaden både målas och hydrofoberas görs målningen först och hydrofoberingen efteråt. Rådgör alltid med färgtillverkaren.