Karoline Lindow har en bakgrund som processadvokat från två av Sveriges större affärsjuridiska advokatbyråer. Idag driver hon egen processrättsbyrå med fokus mot kommersiella tvister i både allmän domstol och skiljeförfarande.
– Efter femton år på storbyrå kändes det naturligt att kliva av för att driva egen byrå. Jag slipper hantera frågor om intressekonflikter och jag kan i högre grad ta uppdrag som skiljedomare, berättar Karoline som även är vidareutbildad med skiljedomarutbildning för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC).
I skiljeförfarande är domarna en eller tre till antal, och utses som huvudregel av parterna själva. Skiljedomaren är vanligtvis affärsjurist i grunden. Det är också vanligt att ordförande i skiljenämnd är domare från allmän domstol.
Tvistande företag väljer att antingen lösa sina tvister i allmän domstol eller genom skiljeförfarande.
– Hur eventuella tvister ska lösas regleras ofta redan vid tidpunkten för avtalsskrivning. Det kan vara vilka avtal som helst, som är i ett kommersiellt sammanhang. Hur tvister ska avgöras kan också regleras i parternas allmänna villkor. Vill parterna inte lösa eventuella tvister i allmän domstol, kan man istället komma överens om skiljeförfarande. Det är vanligt att ett skiljeförfarande handläggs och administreras av SCC, men det finns flera andra alternativ.
En del föredrar att tvista i allmän domstol, andra i skiljeförfarande. Karoline ger exempel på några skillnader dem emellan.
– Det finns flera fördelar med ett skiljeförfarande, varav en av de främsta är att parterna får välja sina egna skiljedomare. I allmän domstol sitter högst kompetenta domare, men som inte bara jobbar med kommersiella tvister, utan med dömande verksamhet i allmänhet. Ett skiljeförfarande går också snabbare. I SCC:s regelverk finns bestämmelser om när ett skiljeförfarande ska vara avgjort, vanligtvis inom tre eller sex månader. I allmän domstol konkurrerar kommersiella tvister med andra mål som kan ha förtur i handläggningen. Det kan vara mål med häktade personer eller unga lagöverträdare. Det är inte ovanligt att kommersiella tvister kan pågå i upp till ett par år i allmän domstol, och då i flera instanser. En dom i ett skiljeförfarande kan å andra sidan inte överklagas och är inte offentlig.
SCC grundades 1917 och har under åren utvecklats till att bli ett ledande tvistlösningsorgan för skiljeförfarande. Här avgörs många internationella mål av företag som vill ha en neutral plats för tvistelösning och tycker att Sverige är rätt plats för det.
– Stora bolag har ofta egna bolagsjurister som vet för-och nackdelar med skiljeförfarande och gör vanligtvis ett aktivt val vid avtalsskrivandet. Detsamma gäller om man tar hjälp av externa advokater. Mindre företag har kanske inte samma erfarenhet av tvister och kan inte heller förutse konsekvenserna med det ena eller andra alternativet. Man behöver fråga sig vad som är viktigt om man hamnar i tvist. Vill vi kunna utse och påverka vem som ska avgöra eventuella tvister? Vill vi ha ett snabbt avgörande? Sekretessbelägga domen? Eller vill vi verka för att minska kostnaderna? I ett skiljeförfarande betalar parterna arvode till skiljedomarna. Vill vi kunna överklaga eller kanske bidra till en rättsutveckling med hjälp av praxis?
Att utses som skiljedomare är en personlig utnämning och anses som ett förtroendeuppdrag. Men Karoline arbetar även som ombud i kommersiella tvister och företräder då en av parterna.
– Rollen som processande advokat kräver stor lyhördhet, kompetens och förmåga att både skriftligt och muntligt lägga fram ett ärende på ett pedagogiskt sätt. Det finns många duktiga affärsjurister, men långt ifrån alla kan processa eller paketera sina mål på ett sätt som blir gynnsamt för klienten, avslutar Karoline Lindow.
